Nelly Sachs med lyhörd inlevelse

Det är rösten och tonläget mer än något annat som fångar in läsaren i Arne Sundelins nya roman Bergsundsstrand 23. Boken har Nobelpristagaren Nelly Sachs livsöde som tema, hennes flykt från Hitlertyskland 1940 och ett författarskap som hade överlevnaden som sin djupaste drivkraft. Till romanhandlingen hör även en ung man, som från mera allmänmänskliga utgångspunkter befinner sig vid sidan av allfarvägen. Sundelin låter dessa bägge romangestalter röra sig mot och från varandra som melodislingor i ett musikstycke. Resultatet är en språklig komposition i dova färger med en stark och laddad puls, ofta sårig och med stämningar som emellanåt ligger Nelly Sachs poesi nära. Denna citeras också här och var under skeendets gång. Det går att läsa romanen som ett inlevelsemättat diktarporträtt. I den bemärkelsen har Arne Sundelin åstadkommit vad som bör kunna fungera som en introduktion till en av de riktigt stora tyska författarna från förra århundradet.

Nelly Sachs växte upp i Berlin som dotter till en förmögen fabrikör. När Hitler kom till makten var pappan redan död och Nelly och hennes mamma flyttade mellan olika adresser till allt enklare bostäder i takt med att judeförföljelserna fortskred. I sista stund räddade de sig över till Sverige, med bistånd av bland andra Selma Lagerlöf, och var sedan bosatta på Kungsholmen i Stockholm under den adress som givit romanen dess namn. Efter moderns död bodde Nelly Sachs ensam i den trånga lägenheten. Hon skrev poesi och dramatik men översatte också åtskilliga svenska författare till tyska. När Nelly Sachs delade Nobelpriset i litteratur med israelen Samuel Josef Agnon 1966 var hon en uppburen diktare inom det tyska språkområdet. Hon besökte både Zürich och barndomsstaden Berlin och fick ta emot många utmärkelser. I Sverige kom hennes samlade dikter i nyöversättning av Rolf Moberg i en pocketutgåva för några år sedan.

Arne Sundelin, till vardags lärare vid författarutbildningen på Biskops-Arnö, använder de biografiska milstolparna som stomme i sin berättelse. Men tyngdpunkten ligger hos det med känlig inlevelse återgivna mentala landskap som kommer till uttryck i Nelly Sachs med expressiva bilder uppbyggda språkliga värld. De personliga erfarenheter av förföljelse och exil växer så småningom ut till en diktning, som omfattar hela det judiska folkets livslott. En gammaltestamentlig föreställningsvärld möter öppna anspelningar på förintelselägren och dödsfabrikerna. Samtidigt finns där hela tiden många genomslag av den skörhet, skygghet och värnlöshet som kännetecknade författarinnans eget predikament. Sundelin följer Nelly Sachs genom hennes olika livsfaser fram till de sista årens återkommande vistelser på Beckomberga sjukhus. Den kanske mest grundläggande upplevelsen handlar om de livsvillkor som bestämmer tillvaron för den som ingenstans har att ta vägen. Onekligen ger detta inslagen av plåga, bräcklighet och ömtålighet i dikterna en alldeles speciell dimension.

Emellanåt får Arne Sundelins roman ett starkt tycke av ett drömspel, något som står i skarp kontrast till de partier som utspelas i nuet och en vardaglig verklighet, där en ung mans utanförskap i dagens samhälle för handlingen framåt. Denna unga människa hittar utlopp för sitt inre övertryck genom att spreja tags i tunnelbanan eller genom att kasta sten på pendeltåg och förbifarande bilar. En annan sida hos honom är samtidigt ett liv i den lägenhet som en gång beboddes av Nelly Sachs. Det är i den skepnaden han glider samman med bokens författarröst på jakt efter kunskaper och uppgifter om vem Nelly Sachs var, hur hon levde och inrättade sig i sitt sökande efter utvägar ur alla plågsamma minnen. Dessutom spelar en Skinnerbur från den experimentella psykologin en viss roll för den diskussion om människosyn som utgör ytterligare ett av bokens teman. Arne Sundelin ger även plats åt Nelly Sachs möte och sedan brevväxling med Paul Celan. Några av de svenska vännerna förekommer som initialer, men det är lätt att se vilka som avses, alltifrån Lenke Rothman, Sivar Arnér och Gunnar Ekelöf till Anders Österling och paret Bengt och Margaretha Holmqvist.

Arne Sundelin har skrivit en bok som fascinerar, griper tag och lyfter fram sidor av tillvaron som satts på undantag och vanligtvis får liten uppmärksamhet i vår av betydligt mera glättade värderingar och attityder präglade samtid. Den ställer sig mitt i vår livsström som en påminnelse om allas vårt nära förflutna och manar till eftertanke. Inte minst därför är den här romanen värd många läsare.

Nelly Sachs med lyhörd inlevelse

Arne Sundelin har åstadkommit ett stämningsladdat diktarporträtt av Nelly Sachs och en bok som manar till eftertanke i sin nya roman Bergsundsstrand 23, skriver Bo-Ingvar Kollberg.