En faktoid är ett påhitt som lanserats av stollar och skämtare. De försanthållna uppgifterna fortplantar sig sedan som kalla fakta i vetenskapliga verk och andra medier. På senare år har författaren Peter Olausson publicerat ett par uppmärksammade böcker om välkända faktoider som på ett eller annat sätt trängt in i det allmänna medvetandet. I dagarna publicerar han en ny bok som behandlar det tyska nazistpartiets mytologiska idévärld och befängda skrönor som naiva historiker tagit på fullaste allvar.
Spaltkilometrar har skrivits om nazismen, andra världskriget och Förintelsen. Ordet "Hitler" ger ungefär hundra miljoner träffar på internet. Ingen annan person på 1900-talet har förfasat och fascinerat så många människor. Otaliga forskare har gjort tappra försök att analysera den nazistiska ideologin men de flesta har kommit till olika resultat.
Å ena sidan var NSDAP det idealtypiska missnöjespartiet. I?riksdagsvalet 1928, när det glada tjugotalet stod i sitt flor, fick partiet blygsamma 2,6 procent av tyskarnas röster. Men två år senare, när världsdepressionen slagit mot Tyskland med full kraft, steg nazistpartiet som en raket mot skyn. Den trendkänslige demagogen Hitler lovade guld och gröna skogar till alla missnöjesväljare. Både till höger och vänster.
Å andra sidan var NSDAP en katastrofsekt som fantiserade om ett kosmiskt ragnarök på den Yttersta dagen och ett efterföljande ariskt tusenårsrike för de segrande arierna. Hitler kan liknas vid en svavelosande helvetespredikant som ville utplåna Djävulen. I hans retoriska världsbild fick judarna tjänstgöra som syndabockar för allt som var fel i samhället men också som inkarnationer av ondskan i världen.
Nazistiska mytproducenter blandade exempelvis uråldriga germanska sagor med kvasivetenskapliga rasteorier från 1800-talet och skapade en mordisk tro som skulle entusiasmera Nazitysklands soldater och bödlar i kriget. Det är denna häxbrygd av mer eller mindre absurda myter som Olaussons bok i?huvudsak handlar om.
Nazityskland skapade ett drivhusklimat för charlataner och pseudovetenskapliga kannstöpare. Naziideologen Alfred Rosenberg hävdade, i likhet med många andra högerextrema rasister, att kristendomen var en arisk idé och att Jesus varit arier.
Mystikern Karl Maria Wiligut skrev bland annat en arisk världshistoria som började 228?000 år före kristus då jorden befolkades av jättar och dvärgar. Med sådana meriter i sin cv utsågs han till chef för en fornhistorisk avdelning inom SS av Gestapochefen Himmler.
SS-organisationen Ahnenerbe skickade bland annat en expedition till Tibet för att leta efter spår av de ariska förfäderna. Exemplen kan mångfaldigas.
Olausson beskriver nazisternas mytproduktion och identifierar många av de faktoider om Hitler och hans regim som smugit sig in i historieskrivningen. Den läsvärda boken bidrar till att kasta ljus över det andliga klimat som gjorde Förintelsen möjlig.