Nazismens barbariska utveckling

Laurence Rees söker nazismens rötter i första världskrigets degradering av människovärdet, skriver Carl Johan Gardell som läst Rees nya bok Nazismen.

Foto: Scanpix

Litteratur2009-08-18 09:30
Carl Johan Gardell
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hitler beundrade det brittiska imperiet. Han fascinerades av den raffinerade härskarteknik som de brittiska imperialisterna använde för att kontrollera ett kolonialvälde som på 1920-talet omfattade en fjärdedel av jordens yta och mer än en fjärdedel av världens befolkning. Den främsta förebilden var kejsardömet Indien där 250 000 brittiska tjänstemän och soldater styrde en hel subkontinent med ungefär 400 miljoner invånare. "Vad Indien var för England, det kommer de östliga områdena att bli för oss!" fastslog Hitler i ett av de bordssamtal som han höll i führerhögkvarteret hösten 1941. Efter Sovjetunionens förväntade sammanbrott skulle Nazityskland bygga ett gigantiskt kolonialvälde som skulle sträcka sig från Polen i väster till Stilla havet.

Trots all sin beundran för engelsmännens statsbyggnadskonst tog Hitler avstånd från de brittiska imperialisternas humanitära behandling av de underkuvade folken. Ett av imperiets fundament var ju samförståndet och samarbetet med anglofierade eliter i de ockuperade länderna. Förebilden hämtades i stället från USA som fördrivit och utrotat stora delar av den indianska ursprungsbefolkningen under expansionen västerut mot Stillahavskusten. I den spektakulära 'Generalplan Ost' räknade de nazistiska planeringsexperterna med att halvera det ockuperade Östeuropas befolkning och fördriva de överlevande till bantustaner där de skulle finnas till hands som förslavade arbetskraftsreserver. Vissa grupper, som de politiska och intellektuella eliterna samt hela det judiska folket, skulle utplånas fullständigt.
Resonemanget ovan har hämtats från boken Nazismen som i dagarna kommit ut i svensk översättning. Författaren, den brittiske journalisten och historikern Laurence Rees, har skrivit fem uppmärksammade böcker om andra världskriget, nazismen och Förintelsen. Sedan 90-talets början har han också producerat en lång rad kritikerhyllade teveserier för BBC på samma teman. Flera av tevedokumentärerna, och den aktuella boken, bygger bland annat på unika intervjuer med över­levande krigsförbrytare som tjänstgjorde i SS dödskommandon på östfronten.
Som så många andra forskare söker Rees nazismens rötter i det första världskrigets degradering av människovärdet och det kaos som bröt ut efter Tysklands kapitulation i november 1918. Men nazisterna var på intet sätt originella, konstaterar författaren, de hade lånat hela sin rekvisita med hakkors, dödsskalleemblem och den 'romerska' Hitlerhälsningen från andra högerextrema grupper som florerade i Tyskland och det tyskspråkiga Österrike-Ungern under tidigare decennier. Redan på 1880-talet, när världen drabbades av en långvarig ekonomisk depression, uppträdde många antisemitiska opinionsbildare som föreslog att alla judar skulle dödas eller fördrivas från Europa. Nazistpartiet kan beskrivas som ett krissymptom. Under det glada tjugotalet (1924-29) avfärdades den domderande Hitler som en pajas. I parlamentsvalet 1928 fick partiet blygsamma 2,6 procent av rösterna.

Börskraschen på Wall Street i oktober 1929 utlöste, som bekant, den värsta lågkonjunkturen i modern tid. Bland de länder som drabbades värst var Tyskland. De demokratiska partierna stod handfallna och förlorade snabbt all legitimitet. I parlaments­valet i juli 1932 vann nazistpartiet hela 37,4 procent av rösterna och blev det största partiet i riksdagen. Men väljarna röstade inte på nazisterna för att de var förtrollade av Hitler, skriver Rees. Många var proteströstare. Somliga längtade efter en stark ledare som kunde göra slut på den politiska kalabaliken och föra landet ur krisen. Andra var rädda för kommunistpartiet som också inkasserade stora valframgångar under krisen. I ett läge när affärsvärlden såg sig tvingad att välja mellan nazister och kommunister valde de flesta Hitler framför det kominternstyrda KPD och Stalin.
@3a Text ui:Rees följer den nazistiska regimens barbariska deformationsprocess från maktövertagandet 1933 till krigsslutet. En skrämmande brytpunkt inträffade i början av 1939 när Hitler godkände det så kallade eutanasiprogrammet för barn. Under de följande åren avlivades tusentals förståndshandikappade och missbildade tyska barn på särskilda institutioner. Ett ytterligare steg togs våren 1941 när Führern slog fast att det planerade kriget mot Sovjetunionen skulle föras som ett förintelsekrig och att inga internationella konventioner skulle gälla på östfronten.

Den sista spärren mot det totala barbariet undanröjdes någon gång på hösten 1941 när Hitler fattade beslutet att utplåna hela den europeiska judenheten.
"När vi var klara med skjutandet gick vi på restaurang!" Massakern på 500 judar den dagen fick inte den litauiske soldaten Petras Zelionka, som frivilligt anmält sig till ett av SS' Einsatzkommandon, att tappa aptiten. I boken Nazismen gör Rees ett beaktansvärt försök att fånga den nazistiska rörelsens innersta väsen och förstå de psykologiska och sociala mekanismer som kan förvandla helt vanliga människor till vilda bestar.