När supermakten hette Storbritannien

En ny bok:James Chambers: Palmerston "The people's darling" (John Murray, London, pris 25 pund)Gamla politiker är fortfarande så populära i Storbritannien, att nästan varje generation vill uppleva dem på nytt. De senaste åren har vi således fått se nya helfigursbiografier över Glad-stone, Salisbury och Churchill. I år har turen kommit till Lord Palmerston (1784—1865). Det är historikern James Chambers Palmerston "The People's Darling".Palmerston levde länge och tillbragte nästan hela sitt liv i Storbritanniens politiska cent-rum, så författaren saknar inte material. År 1792 var den blivande lorden med sina föräld-rar i Paris alldeles innan Tuilerierna stormades. När han dog 1865 höll Bismarck på att ena Tyskland. Redan 1807 blev han biträdande marinminister; 1809—28 var han krigsminister, 1830—41 och 1846—51 utrikesminister, 1852—55 inrikesminister och 1855—58 och 1859—65 premiärminister. Ett rekord svårt att slå.Konservativ och radikalDen adelstitel han ärvde från sin far — Viscount Palmerston — var irländsk och hindrade honom inte från att sitta i underhuset, som redan då var den viktigare politiska arenan. Politiskt och socialt tillhörde han whigaristokratin — konservativ i vissa hänseenden, radikal i andra. I sin ungdom var han en välkänd dandy och kvinnotjusare i Londons salonger. Det anseendet skulle följa honom och göra honom suspekt i drottning Viktorias och prins Alberts ögon.Vad Chambers ger sina läsare är en livfull och färgstark skildring av Storbritanniens politiska miljö och sällskapsliv under en stor del av 1800-talet. När Palmerston började sin karriär var det Castlereagh, Canning och Wellington som angav tonen. I slutet hade Disraeli och Gladstone börjat göra sig gällande. Palmerston själv var också en av den viktorianska erans mest fängslande personligheter.Halvseklet efter Waterloo var dessutom den tid då Storbritannien mest oomstritt "ruled the waves". Försprånget i den industriella revolutionen hade givit resultat. Som författaren framhåller producerade Storbritannien nu mer järn än alla andra länder tillsammans. Hälften av världens bomullsprodukter kom därifrån liksom också 2/3 av världens kol. Medan den ena politiska revolutionsvågen efter den andra drog fram över kontinenten, kunde Storbritannien njuta av påfallande politisk stabilitet. Irländarna ställde till mycket mindre besvär än polacker, ungrare och italienare m fl som också kände sig förtryckta och tid efter annan tog till vapen.Inte underligt att britterna kom att känna sig moraliskt självsäkra! "Right or wrong my country!" Ingen personifierade denna hållning bättre än just Palmerston. Hans uttalanden och agerande präglades oftare av arrogans än taktfullhet. Han blev avskydd och fruktad i många utländska huvudstäder och omåttligt populär i breda brittiska kretsar.Med detta i åtanke kan man som utlänning läsa Chambers bok genom andra glasögon än författaren förmodligen tänkt sig. Hur uppträdde Storbritannien i den världsledande roll som USA för närvarande innehar?Det är betecknande att Palmerstons jungfrutal i underhuset var ett försvar för den brittiska flottans enlevering av den danska i Köpenhamn 1807. Icke-inblandning i andra länders angelägenheter var inte någon av Palmerstons ledande principer. Oupphörligt intervenerade han diplomatiskt, politiskt, ekonomiskt och gärna även militärt på olika håll i världen. Han var med om att skapa det självständiga Grekland och det självständiga Belgien. Han hade synpunkter på tronföljden i Portugal och Spanien och påinbördeskriget i Schweiz.Bekämpade slavhandelHan verkade för ett Italien utan vare sig fransk eller österrikisk dominans. Krisen i Schleswig-Holstein upptog mycket av hans tid. Utanför Europa kom det till ständiga interventioner i Turkiet, Persien, Afghanistan och Kina. I Nicaraguaoch Mexiko intrigerade han mot USA. Under det amerikanska inbördeskriget sympatiserade han med Sydstaterna, trots att han bekämpade slavhandel och slaveri hela livet.Gränsen gick vid lantmilitärt inskridande i Europa. Därtill förslog inte Storbritanniens militära resurser, vilket polacker och ungrare fick finna sig i.Undantaget var Krimkriget, där Storbritannien tillsammans med Turkiet, Frankrike och Sardinien kämpade mot Ryssland. Men det halkade Storbritannien in i trots Palmerstons varningar. Det var för att föra det kriget till ett segerrikt slut som han blev premiärminister 1855. Ungefär som Churchill 1940, noterar Chambers.Palmerston backade också upp brittiska undersåtars intressen på ett sätt som förde tanken till det romerska imperiets "romanus sum". En gång blockerades rent av Greklands samtliga hamnar till följd av en sådan mera privaträttslig affär.Chambers hävdar att Palmerstons intensiva manövrerande inte bara tjänade brittiska intressen utan också bidrog till att rädda Europa från storkrig. Man kan emellertid också dra slutsatsen att det är så en supermakt kan uppträda, när det inte finns någon maktbalans.