Han var en av de allra mest uppmärksammade och inflytelserika aktörerna på den internationella konstarenan under flera årtionden. Pontus Hultén (1924-2006), konstnär (!), konstsamlare, professor, museiman. Hans tid som överintendent på Moderna Museet i Stockholm (1960-1973) brukar beskrivas som de gyllene åren. Hans efterträdare har ofta fått finna sig i att bli jämförda med den store Hultén (och nästan undantagsvis befunnits vara honom underlägsna). Han gjorde storartad internationell karriär, var bland annat den som fick förtroendet att bygga upp konstmuseet Centre Pompidou i Paris. Hans stora konstsamling rymmer de flesta av sin tids världsnamn; 2005 donerade han den till sitt gamla museum på Skeppsholmen i Stockholm, som anlitade den världsberömde arkitekten Renzo Piano att bygga ett särskilt visningsmagasin åt Hulténs samling. När en ledande tysk konsttidskrift härom året listade de 100 viktigaste personerna på den internationella konstscenen var Hultén ett av toppnamnen.
Så kunde man fortsätta och lyfta fram detalj efter detalj ur hans omfattande cv. Men filosofen Thomas Anderbergs nya bok handlar inte om dessa exempellösa framgångar, utan snarare om gåtan Pontus Hultén. Och då med syfte på hans tilltag att efter konstnärens död låta göra kopior av Warhols (kopior av) Brilloboxar, förse dessa kopior av kopior med falska intyg om att de tillverkats av nämnde Warhol, låta ställa ut dem och även sälja dem för höga belopp till internationella konsthandlare.
Den stora konstsvindeln är den utmanande titeln på Anderbergs bok som är en vederhäftig, noggrann och intelligent genomgång av den märkliga historien. Anderberg ger inga egentliga svar om Hulténs avsikter men ställer desto fler väl underbyggda frågor, prövar olika hypoteser och kommer slutligen fram till att gåtan förblir olöst. Ville han tjäna pengar, eller var det en provokation mot konstens kommersialisering? Var Hultén på väg att bli senil, hade han tappat omdömet? Insåg han inte de juridiska riskerna?
Det handlar alltså mer om avsikt och syfte än om moraliserande formuleringar av typen Hur kunde han? Förtjänstfullt ställer Anderberg de olika världar mot varandra där friktion och krockar uppstod och lyckas med sin suveräna logiska argumentation göra båda lika begripliga och samtidigt oförenliga. Det handlar om Konstvärldens och Warhols relativisering av begrepp som autenticitet och äkthet kontra den ”vanliga” Världen Utanför och dess krav på ”sanning”. Det som i Konstvärlden blir en postmodern utsaga i Warholsk efterföljd blir i den kommersiella Världen Utanför en bluff, eller svindel, som Anderberg väljer att kalla det. Det handlar om den förskjutning av konstbegreppet som inleddes när Duchamp ställde ut sin urinoar och flasktorkare i 1900-talets början och som bland annat fullföljdes av Andy Warhol. I vars estetiska syn ingenting har större värde än något annat och där en kartong innehållande tvättsvampen Brilllo är ett lika värdefullt (eller snarare värdelöst) ”konstverk” som vilket annat föremål som helst.
Ett muntligt medgivande från Warhols sida kunde möjligen ses som Hulténs egen ”ursäkt”. Det var när man inför den stora Warholutställningen på Moderna Museet i Stockholm 1968 ville markera det dominerande draget av upprepning i Warhols estetik och efterlyste fler lådor som Warhol ska ha föreslagit ”Why don´t you make them there?, ”en för Warhol typisk laissez-faire-hållning”, som Anderberg skriver. Som Hultén alltså kunde luta sig mot när fler lådor flera år senare efterfrågades.
Med stöd av konstteoretiker och filosofer diskuterar Thomas Anderberg olika hypoteser för att försöka förklara. Att de båda journalister som ”avslöjade” Hultén i en Expressen-artikel våren 2007 fick Stora journalistpris säger onekligen en hel del om hur olika värdesystemen ser ut och hur komplext det hela blir när de krockar på den del av konstarenan som huvudsakligen styrs av kommersiella intressen och värderingar. Sällan har diskrepansen mellan dessa skilda världar tydliggjorts så explicit som i den här boken.
Om de som nominerar böcker till Augustpriset någonsin befattade sig med den konstlitteratur som ges ut i Sverige hade Thomas Anderbergs Den stora konstsvindeln varit en given kandidat.