Det är med sann njutning som jag i deckarlandet Sverige anno 2012 läser Patricia Highsmiths Mr Ripley från åren 1955-1974. I Norstedts nyutgåva ingår En man med många talanger, En man utan samvete och En man med onda avsikter, de tre första av de totalt fem romanerna i den så kallade Ripliaden.
I Tom Ripley möter vi en ondskefull kameleont. Hans väg från småbedrägerier på ett försäkringsbolag i New York till livet som fransk godsägare går bokstavligt talat över lik. Uppdraget att få hem den unge och förmögne Dickie Greenleaf som vägrar att lämna Italien blir början på Ripleys mördarturné. I skildringen av Toms relation till Greenleaf finns en svag homoerotisk underton.
Samtidigt har romanerna lånat många drag ur den klassiska förväxlingskomedin. Hit hör alla bedrägerier, förklädnader och förväxlingar samt de snabba scenväxlingar då de olika personerna uppenbarar sig eller gör sorti. Omgivningens oförmåga att genomskåda Ripley är i sig en enastående välskriven studie i självsuggestion. Highsmith som själv undervisade i deckarskrivande har använt en berättarformel som numera är alltmer sällsynt i deckargenren: en berättelse ur mördarens perspektiv.
Den allvetande berättaren avslöjar för oss Ripleys motiv och de olika roller som bygger upp hans kluvna personlighet. ”Tom avskydde mord om de inte var absolut nödvändiga”, lyder berättarens djupt ironiska kommentar i En man med onda avsikter. Som den till synes trevlige livsnjutaren bosatt på den franska landsbygden är Ripley en öm make till den rika och sysslolösa Heloise. Välbeställd, elegant, bildad och belevad är vad han önskar vara i intervallerna mellan alla dessa nästan i förbigående utförda morden. Både Alain Delon och John Malkovich gjorde var sin suggestiva tolkning av Ripley i filmatiseringarna 1960 respektive 2002.
Highsmith ses som en av det tjugonde seklets viktigaste amerikanska författare och ojämförlig i sina skildringar av människans undermedvetna. Joan Schenkar, författaren till Highsmiths första heltäckande biografi kallar henne i New York Times för ”den mest freudianska” av amerikanska författare. Schenkars The talented Miss Highsmith. The secret life and serious art of Patricia Highsmith är en anspelning på The talented Mr Ripley, vilket syftar inte minst på Highsmiths förmåga att i en ytterst elegant prosa skildra det mänskliga psykets mörkaste gömslen.