”Trots det faktum att vi lever i en auktoritär tid under en auktoritär regim ser jag hur systemet krackelerar i mötet med Pussy Riot. Det systemet hade väntat sig inträffade inte. Ryssland fördömer oss inte. För varje dag som går växer andelen människor som tror på oss och vill se oss friade.”
Orden är Nadezjda Tolokonnikovas, från slutpläderingen i rättegången där hon och två andra medlemmar i det feministiska punkbandet och konstnärskollektivet Pussy Riot dömdes till två års fängelse för huliganism. Brottet var att bandet gjorde en 40 sekunder lång performance där de kritiserade kyrkans samröre med den ryska regimen framför ett altare i Frälsarkatedralen i Moskva.
Om de ryska myndigheterna hade vetat hur mycket uppmärksamhet gripandet och den efterföljande rättegången skulle få både i Ryssland och internationellt hade de antagligen agerat annorlunda.
Åtalet handlade om mycket mer än skändande av religionen. Bandet hade varit en vagel i ögat på Putin ett tag och nu gavs en chans att sätta dit dem. När det kommer till att tysta oliktänkande finns det inte mycket som stoppar regimen i Ryssland. Åtminstone inte att åtalspunkterna är uppenbart luddiga, att de åtalade skiljs från sina barn när de hamnar i fängelse eller omvärldens protester.
A punk prayer for freedom består av några av Pussy Riots sångtexter, dikter, de fängslade medlemmarnas brev från häktet, medlemmarnas och deras advokaters anföranden och slutpläderingar från rättegången och hyllningstexter av stora feministiska namn som Yoko Ono, Johanna Fateman och Karen Finley. Tonen växlar mellan pricksäkra slagord, surrealism i Majakovskijs anda och ganska invecklade juridiska turer, med betoning på det senare.
Mer sångtexter, dikter och hyllningar för att balansera upp de torra rättegångspläderingarna hade gjort boken mer lockande och lättläst. Risken är dock att fokus då hade vridits från det mest väsentliga. Antologin är inte menad nöjesläsning. Framförallt är det en viktig bok eftersom den som få andra klär av maktens strukturer och visar hur löjliga de ser ut när de gör bort sig.
I slutet av april fick Pussy Riot-medlemmen Nadezjda Tolokonnikova avslag på sin begäran om villkorlig frigivning. Den andra medlemmen Maria Aljochinas ord är en bra sammanfattning av Pussy Riots gärning och styrka.
”Allt ni kan beröva mig är min ’så kallade frihet’. I Ryssland finns bara den här varianten. Men min inre frihet kan ingen ta ifrån mig. Det fortlever i ordet, och den kommer fortsätta att leva tack vare öppenheten [glasnost] då tusentals människor läser och hör det här. (- - -) Jag törstar efter sanning; och allt som hänt kommer att göra oss ännu lite friare. Det kommer inte dröja länge innan så sker.”