Den som oroar sig mycket över sin kommande pension bör inte läsa Joel Dahlbergs bok om pensionssystemet. Titeln, Pensionsbluffen -Tryggheten som gick upp i rök, säger precis vad det är fråga om. Boken innebär ett totalt underkännande av det svenska pensionssystemet. Syftet är att skapa den politiska debatt som författaren Joel Dahlberg anser äntligen måste komma i gång.
Det svenska pensionssystemet har ansetts vara ett föredöme, också av utländska bedömare. Det är utformat så att det automatiskt anpassar sig efter den ekonomiska utvecklingen. Inga politiker behöver fatta obekväma beslut om förändringar, vilket gör systemet hållfast, säger man.
Det här är helt fel, menar Joel Dahlberg. Pensionerna kommer i framtiden att bli mycket lägre än det var tänkt från början.
Joel Dahlberg har länge arbetat som ekonomireporter på ansedda tidningar och ingår nu i Svenska Dagbladets näringslivsredaktion. Han skriver lättläst och pedagogiskt. Inför den här boken har han gjort mycket detaljerad research, och resultatet är ytterst oroväckande.
Den första förklaringen är förstås att folk lever längre än beräknat, samtidigt som andelen arbetande inte ökar nämnvärt. Det betyder att en allt mindre andel av befolkningen ska betala pensioner för en ökande andel. Pensionen är också beroende av börsen. Tidigare räknade man med att börsen skulle ge en ökande avkastning, men så är inte fallet under senare år. Dessutom har man räknat med ökande sysselsättning, men den har inte heller ökat tillräckligt mycket. På tio år har pensionerna minskat med 3-4 procent, medan lönerna har ökat med 20 procent, inflationen borträknad.
Pensionerna för dem som är födda på 50- och 60-talen blir betydligt lägre än beräknat. Det gäller både den vanliga pensionen och premiepensionen. Den så kallade bromsen kommer att slå till igen och igen, tror Joel Dahlberg.
För dem som valt att inte själva gå ut på börsen med sin premiepension finns den så kallade Såfan, där allt fler väljer att sätta sina pengar. Den har hittills givit så liten avkastning att man nu har ändrat reglerna och förvandlat den till en riktig riskfond. Avkastningen går upp och ned i takt med börsen, vilket gör det hela ännu mer osäkert. De enda som tjänat på premiepensionen är finansbranschen, anser författaren.
Möjligen kan man invända att Joel Dahlberg ser väl mörkt på utvecklingen framöver. Han nämner bara tjänstepensionen i förbigående med motiveringen att alla inte har en sådan. Men de allra flesta får ungefär ett par tusenlappar i månaden. Att konjunkturen är på väg ned, som Joel Dahlberg skriver, är väl inte säkert, i synnerhet inte på så lång sikt som när pensioner beräknas. Alla räknar ju nu med en uppgång även om den tar tid. Men Joel Dahlberg erinrar dystert om att uppgången 2009-2010 inte hjälpte utan att bromsen slog till både 2010 och 2011.
Hans slutsatser bör ändå alla ta till sig: Se till att ha en extra privat besparing till pensionsåldern och försök att få politikerna att äntligen inse nackdelarna med dagens pensionssystem.
Boken avslutas med en genomgång av de 72 populäraste fonderna. Där finns mycket att hämta för den ovana börsaktören.