Du. Detta till synes ovidkommande personliga pronomen är ett av de mest betydelsebärande orden i Peter Fröberg Idlings roman Sång till den storm som ska komma. Det är nämligen med detta "du" som Idling tilltalar sin huvudperson Saloth Sar, han som senare ska komma att förvandlas till Pol Pot och leda den kommunistregim som under senare hälften av 1970-talet genomför ett av historiens mest hänsynslösa och omfattande folkmord. Genom att genomgående tilltala den blivande diktatorn med detta "du" skapar Idling en förtrolighet, ja närmast en intimitet, mellan läsare och romankaraktär. Monstret Pol Pot blir människan Sar. Och Idling genomför detta förmänskligande med hjälp av ett enkelt pronomen. Det är utomordentligt snyggt gjort.
Peter Fröberg Idling är uppenbarligen inte färdig med Kambodja. Sex år efter succén med reportageboken Pol Pots leende är
Idling nu tillbaka med ännu en bok vars epicentrum utgörs av Röda khmerernas skräckvälde i det, som det då kallades, Demokratiska Kampuchea. Men denna gång i romanform. Och denna gång med en historia som utspelar sig ett par årtionden innan katastrofen ska nå sin kulmen, men vars hela tyngd ändå ligger i vetskapen om vad som komma skall. Romanen är, precis som titeln antyder, ett slags prolog, en sång om den storm som ska komma.
Idling gestaltar i sin roman en kärlekstriangel med såväl personliga som politiska komplikationer. Romanen utspelar sig under nästan exakt en månad 1955, just när Kambodja står inför sitt första fria parlamentsval. I var sin del få vi följa de tre kärlekskombattanterna. Det är Sar, Sary och deras gemensamma flamma Somaly. Sar är sekreterare åt oppositionspartiets ledare, men arbetar samtidigt för en kommunistisk revolution. Men för att kunna gifta sig med sin trolovade Somaly, nyligen vald till Miss Kambodja, krävs att partiet, som Sar i hemlighet motarbetar, vinner valet. Samtidigt inleder Somaly en relation med Sam Sary, Sars största politiska motståndare som med våldsamma metoder är i färd att ta hem valsegern för prins Sihanouks räkning. Den personliga och den politiska dramatiken ser ut att nå en gemensam kulmen när valet slutligen närmar sig.
Om Idling i Pol Pots leende visade på de förenklade ideologiernas fasansfulla verkningar samt utopins förmåga att fördunkla blicken, visar han i den nya boken att det inte bara är ideologier och utopier som ligger bakom historiens politiska och humanitära katastrofer. Historien består inte av mekaniska skeenden determinerade av ideologi och politik. I historiens centrum står alltid individen, människan med hennes komplexa psykologi.
Det är främst detta som Idling mycket skickligt visar med sin roman, utan att för den skull hemfalla åt simpel psykologisering av typen "det var ett brustet hjärta som ledde till folkmordet i Kambodja". Han endast nyanserar bilden, bortom de invanda förklaringsmodellerna och den förutbestämda rollfördelningen. Den blivande Pol Pot framstår till exempel som en av romanens mest sympatiska karaktärer.
Men Sång till den storm som ska komma är, alldeles oavsett, en oerhört genomarbetad och välskriven roman. För att vara en romandebut är det mycket imponerande.