Mogen och genomskådande novellist

Oline Stig är ett namn som åtskilliga nog lagt på minnet från kulturartiklar i bl a Dagens Nyheter, och kanske något färre från de båda novellsamlingar hon tidigare gett ut. Novellgenren uppfattas ju ofta som lite smal jämfört med romaner i samma stil. Men Oline Stig, som är en driven och ambitiös berättare i det korta formatet, framhärdar i att söka säga väsentligheter på så där tjugo sidor, och den samling hon ger ut i dag, Den andra himlen, håller ungefär samma mogna och genomskådande ton som varit hennes alltsedan debuten med Ryggen fri.

Författarinnan är numera bosatt på Värmdö, vilket märks på att miljön i de flesta av berättelserna nu är östkust- i stället för västkustpräglad. Men om det finns ett genomgående tema är det snarare en viss livskänsla - familjerelationer som skaver och irriterar - än en viss geografisk eller social miljö.
Det är ofta kvinnor och män i den yngre medelåldern, med rätt krävande jobb och hus, som står i förgrunden, och miljön tecknas snabbt och säkert i en stil som egentligen är tidlös:
"Gräset var klippt och de sista hallonen plockade. Lönnarna hade redan börjat gulna och mellan lövverket glittrade sjön. Johanna ställde ifrån sig korgen på trädgårdsbordet..."

Idyllerna brukar emellertid vara bedrägliga, mellan de vardagliga detaljerna skymtar oroande konflikter, självmordsförsök på halvdistans, barn som önskar sig en "åtminstone normalglad" mamma, en riskbenägen au pairtjej som ogillar fiskpinnar och annat Svenssonaktigt o s v. Ibland antyds en sensmoral som avslutning, t ex efter ett otäckt brödraslagsmål.
Jämfört med debuten har Oline Stig å ena sidan skärpt blicken för realistiska miljödetaljer och karakteristiska repliker, som när en sur man kallar fruns missfall för "stolpskott igen — fy hundan", å andra sidan tonat ner de existentiella perspektiven en aning. Men visst finns de - inte minst i den längsta, mest udda och väl också bästa av berättelserna, som kallas just "Den andra himlen". Den är åtminstone delvis byggd på författarinnans svärfars mor och hennes märkliga dragning till en italiensk luftballongsflygare 1929. Den fångar utomordentligt både 20-talsatmosfären, halvuttalade och undertryckta känslor och slitningen mellan fatalism och modern, självförverkligande livssyn.

I ett par andra noveller sjunker koncentrationsnivån lite grand på grund av alltför många disparata ambitioner - kulturkrockar, generationsklyftor, olika aspekter av tidsandan etc. Men som helhet är det återigen en utmärkt novellist som för ordet även i Den andra himlen.

Mogen och genomskådande novellist

Oline Stig är en driven novellist, skriver Tore Winqvist.