Outtröttlig, medkännande räknemästare, varm, envis, stor personlighet, gav sig aldrig, skärpt, dominerande, energisk, viljestark, modig, charmig, vetgirig.
Så beskrivs Ingegerd Troedsson (1929–2012) i minnesboken ”Moderat med klubba, grep och penna”, sammanställd av Sällskapet för Moderata Kvinnors Historia.
De allra flesta av författarna är moderata politiker, men två socialdemokrater har skrivit var sitt mycket vänliga bidrag. Den ene är Hans Alsén, tidigare riksdags-ledamot och landshövding i Uppsala län, den andre Thage G Peterson, som varit riksdagens talman och haft flera ministerposter. Han och Ingegerd Troedsson samarbetade i flera år, då de var talman respektive vice talman i riksdagen. Han skriver bland annat att hon var ”suverän” som talman. Så brukar man ju annars inte tala om sina politiska motståndare.
Boken handlar mest om politik. Det finns ingenting om Ingegerd Troedssons uppväxt eller hennes 15 år som hemmafru med fem barn.
Avsikten med boken är enligt Ann-Cathrine Haglund, ordförande för Sällskapet för Moderata Kvinnors historia, att visa ”tacksamhet över Ingegerd Troedssons gärning och hylla hennes minne”.
Familjepolitik och skatter var Ingegerd Troedssons specialfrågor inom politiken. Framför allt ville hon slå vakt om familjen. Man skulle se familjen som en ekonomisk enhet och skatten skulle beräknas efter antalet personer i familjen. Skattesänkning i stället för bidrag var hennes paroll och Moderaterna följde hennes råd i många år. Men sedan slog partiet in på vägen mot de Nya Moderaterna, något som inte tilltalade Ingegerd Troedsson. Det sägs att hon till och med lämnade partiet, även om uppgifterna är motstridiga.
Hans Alsén uppger att hon redan 1996 berättade för honom att hon lämnat partiet, medan den moderate Uppsalapolitikern. Lennart Hedquist uppger att hon 2006 var ”beredd att ompröva” sitt medlemskap i partiet.
Klart är i alla fall att hon inte gillade den nya partiledningen och att hon var kritisk mot partiet när hon avgick som talman 1994 vid 65 års ålder.
Men innan dess hade hon hunnit med mycket. Hon var riksdagsledamot i 20 år, minister i två år, ordförande för Moderata Kvinnoförbundet i Uppsala i fem år. Hon startade Högerns Kvinnoförening i Norra Trögd och var ordförande där 1962–1991, var andre vice partiordförande 1987–1991, förste vice talman 1979–1991 och talman 1991–1994, mångårig kolumnist i UNT med mycket mera.
Hennes specialitet var siffror, som hon använde som bevis för att hon hade rätt, särskilt i familjepolitiken. Hennes motståndare hade ofta svårt med argumenten för Ingegerd Troedsson var alltid väl påläst och hade koll på siffrorna. Och hon gav sig inte.
”Moderat med klubba, grep och penna” är ett försök att sammanfatta Ingegerd Troedssons insatser som politiker. Det gör boken ibland lite tråkig.
Det bästa avsnitten är de som är mer personliga som till exempel Thage G Petersons och läkaren och före detta landshövdingen Anita Bråkenhielms. Över huvud taget är boken på något sätt opersonlig. Det blir ofta en uppräkning av Ingegerd Troedssons goda egenskaper, uppräkningar som i mycket liknar varandra. Man saknar bilden av henne som människa – det som gjorde att så många beundrade henne.