Moberg psykoanalyserad

Litteraturforskaren Ola Holmbergs nu utgivna bok om Vilhelm Moberg, Emigrant i moderniteten, innehåller verkligen mer än den biografiskt inriktade undertiteln utlovar, nämligen en mycket välkommen kronologiskt upplagd genomgång av hela Mobergs författarskap och dess olika perioder. Även rättskämpen och historikern Moberg får sina kapitel, konstaterar Lars Furuland.Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg är svenska folkets favoritromaner. Det har flera stora omröstningar bekräftat. Från första delens utgivningsår 1949 fram till 2004 har närmare tre miljoner exemplar gått ut i handeln, om man räknar samman separata utgåvor och samlingsvolymer. Böckerna hör också till de verk med svens­kan som originalspråk som oftast blivit översatta till främmande språk.Till denna världssuccé har utvandrarfilmerna av Jan Troell naturligtvis också bidragit. Rollbesättningen har de flesta av oss i gott minne: Max von Sydow, Liv Ullman, Eddie Axberg, Pierre Lindstedt, Monica Zetterlund, Allan Edvall, Hans Alfredsson m fl. Vilhelm Moberg är den författare som kommit närmast att skriva ett svenskt nationalepos. Men det är verkligen föga nationalistiskt. Det märkliga är (som Göran Greider påpekat i BLM nr 5 1995) att Mobergs Utvandrarna handlar om människor som bryter upp från sitt hemland — de flesta av dem i avsky och protest mot fosterlandets samhälleliga och religiösa tillstånd.Sven Delblanc har i en intressant brevväxling med Moberg uttryckt sin beundran för hans författarskap. Jag kan tillfoga en iakttagelse från mitt arbete för översiktsverket Den svenska litteraturen. Då samarbetade jag med Delblanc som var redaktör för mina bidrag. När vi kom så långt som till bildvalet till litteraturhistorien bestämde Sven sig för att själv skriva en osignerad bildtext till David Tägtströms magnifika porträtt av Vilhelm Moberg, vilket förlagets bildredaktör hade valt ut som illustration. Det blev en pricksäker och generös men sanningssökande karaktäristik som Sven Delblanc här avlämnade:"Den som kände honom [Moberg] en smula måste dock säga att det [alltså Tägtströms porträtt] är ett rollporträtt av Diktaren som Karlakarl, att det bara säger en del av sanningen. Den kraftfulla, ibland litet bullrande och burdusa ytan var en sköld, en taktik att värna en sårbar överkänslighet, som också var hans styrka som diktare. Ateisten och karlakarlen var mäktig ömsint inlevelse i en from kvinnosjäl som Kristinas i Utvandrarna, hans bibliska epik kunde få en lyrisk ton med ekon från Höga visan. Det var på goda grunder han vann en stor publik, även utomlands: hans böcker gick ut på ett tjugotal språk, han översätts och läses alltjämnt, ute och hemma. Många var ej strängarna på hans lyra — men han trakterade dem med en mästares säkerhet."Litteraturforskaren Ola Holmberg påbörjade för åtskilliga år sedan en stor monografi över Vilhelm Mobergs liv och diktning. I dagarna har han lyckats avsluta denna oerhört omfattande uppgift. Nu är hans digra verk under titeln Emigrant i moderniteten. Vilhelm Mobergs mansfantasier just ute i bokhandeln. Mot titeln kan man ha sina invändningar. "Modernitet" har de senaste åren spritt sig som ett modeord bland unga litteraturvetare. Och boken innehåller verkligen mer än den biografiskt inriktade undertiteln utlovar, nämligen en mycket välkommen kronologiskt upplagd genomgång av hela Mobergs författarskap och dess olika perioder. Även rättskämpen och historikern Moberg får sina kapitel. Den omfattande produktionen av dramatik utnyttjas också fortlöpande men har inte fått något eget avsnitt. Egentligen återstår, som Holmgren själv antyder, bara ett område att täcka, nämligen Moberg som brevskrivare — en författaraktivitet som han utövade nästan varje dag.Tidigare Moberg-forskning bör nog summeras för att det skall bli klart, vilket kraftprov Holmgren utfört när han sammanfört resultaten av tidigare Moberg-studier med sina egna nyläsningar till ett stort övergripande verk.Den moderna Moberg-forskningen får sägas vara inledd av Gunnar Eidevall som också grundade det mycket aktiva Vilhelm Mobergsällskapet med adress Utvandrarnas hus i Växjö. Eidevalls doktorsavhandling 1974 granskade Vilhelm Mobergs emigrant­epos, särskilt dess tillkomsthistoria och dokumentära bakgrund. Två år senare behandlade han Berättaren Vilhelm Moberg.Magnus von Platen utgav 1978 en levnadsteckning över Den unge Vilhelm Moberg till och med 1933 som Ola Holmberg haft nytta av, men den avslutande del som förlaget utlovade blev aldrig skriven. Ur de senaste årens produktion bör särskilt nämnas uppsatser i essäsamlingar av uppsaliensarna Johan Svedjedal (1996) och Anna Williams (2002).Som exempel på det angloamerikanska inresset för Mobergs författarskap kan nämnas Gustaf Lannestocks Vilhelm Moberg i Amerika (1977) och Philip Holmes Vilhelm Moberg (2001), som täcker hela författarskapet men endast vill vara en introduktion med populärvetenskapligt syfte.Ola Holmgren är en formuleringsskicklig forskare som vet att göra upptäckter i de texter han lägger under luppen. Och han räds inte att starta verkligt arbetskrävande projekt.För sju år sen utgav han en heltäckande studie av Ivar Lo-Johansson — Frihetens väg (1998), ett verk av samma dimensioner som Moberg-volymen. Den nya boken inleds av ett kapitel på åttiotalet sidor om Den unge Mobergs drömfabrik.Material i övermått erbjuder sannerligen Mobergs provinsiella drömfabrik under decenniet före hans genombrottsroman om den indelte soldaten Raskens (1927). Närmare fyrahundra noveller i landsortstidningar har tidigare forskning letat upp, men Ola Holmgren är den förste som använder stoffet för verklig analys. Här kan han följa Mobergs jakt efter en författaridentitet, ofta under pseudonymer som Ville i Momåla, Kniva-Heren, Dackeson och liknande. Vad Holmgren främst är ute efter är den unge författarens fantasier om hur en riktig man bör leva och verka.Som en del av Holmgrens tidigare uppsatser vittnar om vill han gärna söka stöd i psykoanalytiska teorier i sin litteraturforskning. Det blir ibland påfrestande för läsaren att hänga med i svängarna och urskilja oidipala faser, fallos-symboler, kastrationsskräck etc under resonemang med viss anknytningar till auktoriteter som gamle filosofen Hegel och naturligtvis Freud, Theweleit, Reeder & Co.Mest givande är nog Holmgrens analyser när han utgår från egna konkreta iakttagelser, t ex av att Moberg redan tidigt använder sig av metoden att skriva om sina manuskript i flera versioner under reducering och förenkling. Han har rätt i att detta laddar undertexten så att den magasinerar de omedvetna livssammanhangen. "Därför kommer texten också att upplevas som ett eko eller svar på de livssammanhang som redan finns där för författaren att berätta och kommentera, och för läsaren att uppleva och betänka."Ett uppsamlingskapitel avslutar Ola Holmgrens studie. Här konfronterar han den tidiga drömfabrikens mansfantasier med den mogne diktarens formuleringar som "verkar i undertexten utan att synas så mycket". I slutkapitlet för han också fram många andra tänkvärda synpunkter på Vilhelm Mobergs författarskap och skärper beskrivningarna av sin syn på diktaren:"[ - - - ] han skapar sig själv genom sina diktade gestalter. I det självbiografiska tankeexperimentet blir det inte så mycket det självupplevda livet sådant detta en gång var som diktaren fäster på papperet. I stället kommer det självbiografiska tankeexperimentet att skapa sitt eget själv och sitt eget liv; diktaren blir sina diktade gestalter."Efter att ha sysslat med Moberg-forskning i många år lägger Holmberg även i slutkapitlet in en väl befogad hyllning av Vilhelms hust­ru och skriver: "Margareta Mobergs betydelse för fantasimänniskan Vilhelm Moberg kan inte överskattas. Under hela deras femtioåriga äktenskap var hon den första att läsa hans manus, och han litade på hennes språkliga gehör lika mycket som hon beundrade honom för hans diktning. De fick fem barn tillsammans, och det var hon som höll ihop den stora familjen. Hon hjälpte honom att utöva den verksamhet som hjälpte sin utövare att uthärda detta livet."