Minnen med bortklippta datum

Poeten står på en stege och utför - med koncentration - en obestämbar syssla iförd snickarbyxa och arbetsblus. Det är inte så man i allmänhet avbildar en poet. Likväl är det så poeten Rolf Aggestam ser ut på författarporträttet i den nya boken. Det är inte oväsentligt och inte heller en tillfällighet. I Aggestams dikt finns en handfasthet och ett sunt förnuft. Det är som om poeten sätter en ära i att vara förtrogen med konkreta material. Kunskapen kommer den vägen tycks han mena. Därför är hans dikter lätta att läsa och ta till sig. Det handlar om livet och förgängligheten och enkla märkvärdigheter. Han debuterade 1973 med samlingen Ditt hjärta är ett rött tåg. Han har bland annat fått Sveriges Radios lyrikpris, Eyvind Johnson-priset och Gerard Bonniers lyrikpris.

I Död räkning skriver Aggestam ofta om minnen från det förflutna. Termen död räkning kommer från klassisk navigation. Den används när man bestämmer ett fartygs position genom att kontinuerligt skriva in, bestickföra, seglad kurs och loggad distans på sjökortet. Alltså motsatsen till det Aggestams poesi gör i livets seglats. Den "bläddrar i minnen med bortklippta datum". Den har således, så att säga, slarvat med "besticken".

Att blanda, att gå utanför det schematiska, att gå vilse, finns också i zenbuddismen. Man når vishet genom meditation, som gärna utförs i samband med monotona vardagssysslor. Då släpper intellektets hämsko om de djupa undermedvetna skikten. Genom plötsliga ingivelser kommer kunskapen. Och genom det som finns framför ögonen. Men vi måste upptäcka det. Enkelheten är så att säga så självklar att man inte ser den. I en dikt skriver poeten till exempel att någon i en dröm tror sig "ha funnit svaret på allt". När denne sedan vakar står det "Diska" på minnesanteckningen som skulle avslöja allt. Han blir förstås besviken men egentligen är det så att han "fattar inte vitsen för att den är för enkel".

Ögonblicket är viktigt i Aggestams dikt. Ibland beskrivs det med bara några ord, som här i en dikt som påminner om Tomas Tranströmers C-dur.

Och när jag kom ut på gatan igen
hade det börjat snöa, jo, det var sant,
hela Fleminggatan full av lurviga snöflingor,
husfasaderna längst bort nästan virvlade bort.
Det var ju ingenting märkvärdigt
men jag tyckte faktiskt det var det.

Men oftast när ögonblicket inträffar kommer en lång utläggning. Detta sker när jaget egentligen är sysselsatt med något annat. Då, plötsligt börjar tankarna gå på ordrika utflykter fulla av goda iakttagelser. Dikterna kan löpa över flera sidor.
Ett annat grepp är att Aggestam höjer det vardagliga ur sin matta glans. I dikten Provtagning sitter några människor på en vårdcentral och väntar på sin tur. De ser upp varje gång "summertonen och rasslet från de nya siffrorna" hörs. Poeten ser ett ljus i den grå verkligheten:

Hur kunde det vara lika vackert som en gammal målning av La Tour jag en gång sett på bild och sedan aldrig kunnat glömma? /?/ Vi satt bara där och det var en måndag mellan klockan tio och halv tolv på förmiddagen när som helst i livet.
Aggestams språk har ofta en talspråklig lätt respektlöshet. Det är som om poeten ibland vill understryka att den här poesin inte ska betraktas som fin. Det kan kännas som ett besvärande drag. Det brukar vara ett sätt att ivrigt tala om hur modern och självständig poeten är. Men Aggestams dikt är ändå så välbalanserad att den klarar sig ur ett sådant koketteri.

I Aggestams dikt finns ofta en djup närvaro och konkretion. Läsaren behöver bara följa med när minnena passerar revy. Det gör hans texter till mycket behagliga och stimulerande läsupplevelser. Det är ofta träffande och mycket bra.

Minnen med bortklippta datum

I dag utkommer Rolf Aggestams nionde diktsamling vars enkla dikter präglade av positiv livskänsla lyfter upp det vardagliga, skriver Magnus Dahlerus.