Mer än klassiska favoriter?

Om man har en bild av målaren och grafikern Bengt Böckman i skallen rör den sig antagligen kring en collageartad och mjuk surrealism som med stor teknisk precision för samman disparata element i harmoniska helheter, kanske ett vitrinskåp vars glasdörrar avslöjar en brännande ocean, en vinkork som bär upp en ekskog eller en flygel som är sammanväxt med en skulptural balustrad på Capri.

I Bengt Böckman - Synvillor och tidsbilder (Atlantis) vill Jan Torsten Ahlstrand vidga perspektivet och visa att Böckman inte är så oförarglig som man kan tro, att hans bildvärld räcker längre än till omslaget av ännu en samling Klassiska favoriter. Och det lyckas, åtminstone delvis.

Böckmans bilder är ofta ganska insmickrande och så vältempererade att ögonen somnar, men han har också andra strängar att spela på. I Böckmans 60- och 70-tal finns ett tilltalande dystopiskt drag. Och alla som är förtjusta i hans fantasifulla berättande lär gilla boken alldeles oavsett.

Mer än klassiska favoriter?

Jan Torsten Ahlstrand lyckas delvis i sin nya bok visa att målaren och grafikern Bengt Böckman inte är så oförarglig som man kan tro, anser Sebastian Johans.