Mellaneuropeiska återblickar

W G (Winfred Georg) Sebald är en tidigt omkommen tysk författare, mer än halva sitt liv bosatt i England som litteraturprofessor och med sin säregna och originella stil en typisk finsmakarfavorit. Det betyder inte att han skulle vara svårtillgänglig, bara lite förbryllande. Hans sätt att komponera böcker av fristående, delvis mycket disparata delar och berätta om stort och smått, nytt och gammalt på ett lite högtidligt och gammaldags språk har också andra författare på olika håll prövat på, kanske delvis inspirerade av Sebald. Hans just översatta Svindel. Känslor från 1990 har t ex en hel del likheter med mexikanen Ignacio Padillas Amfitryon från millennieskiftet. Båda rör sig i långsamma och försiktigt snirkliga meningar i en drömsk och mångtydig miljö mot något slags lösningar av hur det verkligen skulle kunna ha förhållit sig.

Svindel. Känslor skrev Sebald först av de fyra "essäromaner", med mängder av infogade gamla fotografier, som nu alltså finns även på svenska. Den blandar friskt och till synes nyckfullt fakta om kända författare och konstnärer (Stendhal, Kafka, Casanova m fl) med personliga reseintryck, alltsammans från ett centraleuropeiskt område som främst omfattar Norditalien, Österrike och Sebalds egen hembygd Bayern.
Ungefär samma trakter plus en bit av Balkan handlar det om också i Padillas lite mer fiktiva men ändå historiskt inriktade roman Amfitryon, och båda böckerna består av fyra fristående delar, i Padillas fall fyra olika personers version av ett och samma skeende. Båda arbetar gärna med en rad inbyggda bisatser som t ex "eller tror ni kanske, hade hon, skriver Beyle, tillagt, att Petrarca var olycklig bara för att han aldrig fick dricka kaffe?"

Sebald ger, i motsats till Padilla, prov på en viss torr och diskret humor. Hans beskrivning av Stendahls (alias Henri Beyle) krigståg med Napoleon över Alperna år 1800 är full av små konkreta situationer, kvinnobekanta, teckningar och anekdoter. I nästa avsnitt är det författaren själv som reser runt mellan Venedig, Verona och Tyrolen, iakttar och funderar över egna små intermezzon och vad som förr hänt kända figurer på samma platser. Här påminner hans stil alldeles uppenbart om Laurence Sternes "sentimentala" 1700-talsresa till Frankrike och Italien. I tredje delen är det Kafka som försöker rekreera sig i samma trakter, och i den sista gör Sebald ett besök i sin egen hembygd Wertach, minns eller stöter på färgstarka typer som de båda gamla motorcyklisterna, byns präst och byns läkare. Genomgående spelar bilderna en stor roll inte bara som kuriösa illustrationer utan också för att bygga upp den märkliga och lätt nördiga stämningen.
Ignacio Padilla är en fyrtioårig mexikan, som medvetet söker andra vägar än de tongivande lite äldre latinamerikanerna. Hans Amfitryon tilldrar sig helt i 1900-talets Mellaneuropa, och stilen och atmosfären är tydligt anpassad till denna för honom egentligen exotiska tid och miljö. Det genomgående temat är identitetsbyten: unga män på väg till fronten under första världskriget slår t ex vad, i samband med schackpartier, om rätten att ta den andres namn och eventuellt undkomma - eller tvärtom riskera - skyttegravsdöden. Intrigen blir genom de olika versionerna av händelseförloppet ganska invecklad och svår att helt hänga med i. Men rollbytestemat återkommer i samband med andra världskriget då nazistpamparna organiserar Operation Amfitryon, där speciellt invigda skall byta identitet med bland annat Adolf Eichmann vid det befarade sammanbrottet. Padilla blandar verklighet, tänkbara händelser och tämligen osannolika fiktiva förvecklingar. Stämningen är lite dov och mörk och språket präglat av den period romanen utspelas i utan att nå den underfundiga originaliteten hos Sebald.

Redan titeln, som anknyter till den grekiska mytologin, tyder på att Padilla arbetar med en del symbolik kring identitetsbytena och de dunkla livsödena - här talas om hemliga koder, en dubbelgångare till Humphrey Bogart, mord, testamenten och andra smärre lån från deckargenren. Men helhetsintrycket är seriöst och allmängiltigt. Några mexikanska eller över huvud taget latinska drag är det svårt att upptäcka. Och även om Padilla är gedigen nog för att förtjäna de priser han fått för Amfitryon är han inte lika fascinerande som Sebald.

Mellaneuropeiska återblickar

W G Sebald och Ignacio Padilla har skrivit var sin fyrdelad roman om Mellaneuropa. Sebalds, som i dag kommer ut i svensk översättning, fascinerar mest, anser Tore Winqvist.