Ifjol fick den peruansk-spanske författaren Mario Vargas Llosa Nobelpriset i litteratur med motiveringen ?för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag?. Det är en träffande karakteristik av ett mycket rikt författarskap som tog sin början på 1960-talet och som inte bara omfattar romaner utan även essäböcker och dramatik. Flera av hans romaner har filmatiserats.
Vargas Llosa räknas numera bland de främsta latinamerikanska författarna men han har även engagerat sig politiskt. 1990 ställde han upp i presidentvalet i Peru. Han skriver krönikor i ett flertal tidningar världen över och har varit ordförande i internationella PEN.
Det gemensamma för alla dessa olika aktiviteter är kampen mot orättvisor i samhället och politiskt förtryck, framför allt i Latinamerika. I sin nobelföreläsning gav Vargas Llosa uttryck åt sitt konstnärliga credo då han sa att litteraturen är en frihetshandling eftersom den skapar alternativa världar som ifrågasätter den rådande ordningen. På så vis blir romanen "källan till all kritik av världen och samhället".
Hösten 2010 kom Vargas Llosa senaste roman, som nu översatts till svenska av Peter Landelius med titeln Keltens dröm. Boken handlar om den brittiske diplomaten Roger Casement (1864-1916). Han var en av de första att kritisera kolonialismens myt om det civilisatoriska projektet då den vite mannen förde civilisationens välsignelser till den afrikanska och latinamerikanska kontinenten. Sanningen var snarare att den vite mannen förde med sig förtryck, sjukdomar och exploatering. Casement rapporterade om de grymheter som begicks mot urbefolkningen i Kongo och Amazonas vilket naturligtvis skaffade honom mäktiga fiender. I Vargas Llosas version blir han en obotlig idealist som förlorar illusion efter illusion men som ändå bevarar sitt rättvisepatos.
Det hemliga såret i Casements psyke är hans homosexualitet, vilket ger honom skuldkänslor för att han utnyttjar pojkar och känslan att vara en stor syndare i Guds ögon. Att Roger Casement verkligen var homosexuell är omtvistat men i Keltens dröm får denna sida av hans karaktär motivera hans idealism. Kanske gör Vargas Llosa ändå för stor affär av hans homosexualitet.
I Keltens dröm varvas kapitel om Casements sista tid i fängelset dömd till döden för att han deltagit i det irländska påskupproret 1916 med återblickar på viktiga händelser i hans liv. De båda tidsplanen vävs skickligt in i varandra. Även reflexioner över ondskans natur och Casements troskamp återkommer i romanen. Ändå blir Keltens dröm aldrig Mario Vargas Llosas stora roman om kolonialismens illdåd. Den boken är redan skriven: Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Problemet med Keltens dröm är att den är en hybrid av biografi, faktabok och roman. Det går inte ihop, i varje fall lyckas inte Vargas Llosa få det att gå ihop.