Mellan orden och livet

Trots sin nordafrikanska bakgrund anses av många kyrkofadern Augustinus (d. 430) höra till den västerländska kanons absoluta grundstomme. Hans Bekännelser kan placeras bredvid verk som Aristoteles Poetiken och Shakespeares Sonetter.
Men det är inte kyrkofadern, biskopen och helgonet Augustinus som står i fokus i Ylva Eggehorns nya roman Duvan och Lejonet. Hon har i stället valt att utforska hans intimare sfär - relationen till konkubinen Chania.

Det är allmänt känt att Augustinus höll sig med en frilla från hemtrakterna i provinsen Africa. När det inte längre passade blev hon förskjuten. Till och med helgon har sina skuggsidor. Men i Eggehorns berättelse är Chania ingen skugga. Hon är huvudperson. Vi får följa Augustinus bana från ung djäkne tragglande Cicero till sökare hos manikéerna och slutligen såsom lärjunge till biskop Ambrosius. Sedd ur en kvinnas ögon.
Chania är dottern till en fattig krukmakare från den lilla byn Tagaste. Hennes mor är död och fadern kämpar ensam med att uppfostra en flicka han aldrig kommer att kunna betala hemgift för. Men så flyttar de till Karthago och där börjar hon sitt nya liv. Studentlivet. Hon är bara ett barn när hon blir förförd av den charmige och intelligente Augustinus. Han tar henne med storm. Kärleken tycks äkta. Men så flyttar det oäkta paret till Rom och han förändras. Han blir kall.
De har fått ett barn tillsammans. Men det spelar ingen roll. Augustinus kastar ut henne. Sedan försvinner hon med sin smärta ur historien. Det är den tystnaden Eggehorn vill bryta. Hon låter den tigande och förskjutna kvinnan kliva fram ur mörkret och bli en person. Och hon lyckas. Det går inte att läsa Duvan och Lejonet utan att bli gripen.
Chania tjänar sin älskade Augustinus med kropp och själ. Hon vårdar honom då han insjuknat i en allvarlig feber och avger ett löfte vid hans bädd: om han tillfrisknar ska hon låta döpa sig med de kristnas dop och tacka Herren så länge hon lever. Och så blir det.

Men hennes uppoffringar hindrar inte att hon blir sviken. I Augustinus ögon är hon inte mer än en konkubin. För honom var orden och böckerna allt. "Du kysste dig själv med de där orden. Du byggde ett hus där inga kvinnor hade tillträde" tänker Chania.
Eggehorn har skrivit en mycket stark roman skriven med både eterisk lätthet och mustighet. Parallellt med historien om Chanias olyckliga kärlek utspelar sig även berättelsen om kättaren Pelagius som hos Eggehorn visar sig vara en förklädnad för en före detta prostituerad kvinna vars verkliga namn var Pelagia. Är Augustinus senare kamp mot Pelagius lära en kamp mot kärleken till kvinnan? Sin egen skugga. Då är det kanske föraktet mot världen och kroppen som segrar då Pelagia rakar av sig håret och förvandlas till manlig asket.
Det är alltså en mångbottnad historia vi har att göra med. Om kvinnans bittra lott och den ödesdigra skilsmässan mellan orden och livet, förnuft och hjärta, Europa och Afrika.

Mellan orden och livet

Ylva Eggehorns i dag utgivna roman Duvan och Lejonet är en mångbottnad historia om kvinnans bittra lott, skriver Mohamed Omar.