Mellan dokumentär och konst
Konstnärsduon Bigert & Bergström har intagit Uppsala slott och lyckas som vanligt fängsla med sin vetenskapliga konst, skriver Sebastian Johans.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mest uppmärksamhet har paret kanske fått för sitt långa arbete med dödsstraffet som objekt, vilket bland annat har resulterat i träffande verk som filmen The Big feed, om dödsdömda fångars sista måltid, och installationen Deathwatch, som med hjälp av skitiga kalsonger skapade debatt när Stockholm var kulturhuvudstad 1998. Moral, tomma ritualer och obönhörligt kalla fakta i en blandning som visar en mänsklighet där ljusdagrarna inte alltid är fler än skuggorna.
Men under de två decennier konstnärerna har arbetat tillsammans har de rört sig kring flera ämnen. Ett av de mer frekventa problemområdena har varit klimat eller väder, och det är också där som utställningen Alla talar om vädret men ingen gör någonting åt det, som under sommaren visas på Uppsala konstmuseum, har sitt bestämda fokus.
Det är ett brännande ämne, och inte bara för den pågående klimatdebattens skull. Väder och klimat har alltid utgjort fundament för människans förutsättningar, och genom hela sin existens har människan därför också gjort sitt yttersta för att påverka vädermakterna, både i destruktiva krigiska syften och mer ädla försök att avstyra diverse hotande stormar, bryta torka och liknande. I regel har ansträngningarna burit ett begränsat resultat, men undantag finns, och de centrala frågorna för Bigert och Bergström är uppenbara: Kan man betvinga vädret, och om så är fallet - vad blir de långtgående konsekvenserna?
Utställningen visar fyra ganska omfångsrika verk, och till duon favör kan man direkt konstatera att de hela tiden har blivit bättre. Det äldsta verket, Biosphere III från 1990, består av ett filmat performance där konstnärerna rör sig i en labyrintisk miljö iklädda vita overaller, ofta filmade i motljus med skärbrännare i händerna. Upplåsbara strukturer andas och ska ge liv åt den annars karga miljön av lagerlokal fylld med hård metall och vasst belysta plast- och tygkonstruktioner. Performancet kommenterar ett samtida amerikanskt biosfärprojekt, men känns mest som en lågbudgetversion av tv-programmet Hjärnkontoret på anabola steroider. Men verket fyller ändå en funktion i utställningen genom att vara konstnärernas utgångspunkt. Det var i samband med att Biosphere III uppfördes första gången, i en nollgradig hall där det visade sig att kylan förstärkte den visuella upplevelsen, som konstnärerna började fundera på hur väderförnimmelse på ett medvetet sätt kunde infogas i det konstnärliga arbetet.
Svaret kom ett par år senare i en serie klimatkammare där Bigert & Bergström presenterade en rad artificiella klimat, varav de här har valt att visa Ångkammaren, en plastkonstruktion som härbärgerar en stor noshörning vars kropp avger en tropisk ånga. Ett bokstavligt varmt och effektivt verk att vandra runt i. Här känner man också igen duon av idag, anslaget är roat, vaket och vetenskapligt betingat.
Utställningens mest intressanta verk är If you don´t like the weather, change it, som består av fyra filmprojektioner som visas parallellt på varsin cirkulär yta. Här möter konstnärerna diverse väderexperter och piloter med erfarenhet av att ändra vädret och presenterar information om bland annat cloud seeding, en teknik som bygger på att moln bombarderas med olika partiklar i hopp om att förändra vädret, utvecklad under 1900-talets senare hälft. Utopiska drömmar korsas av bistra världsförsämrares önskan om att kriga effektivt och smått vansinniga men harmlösa idéer. Projektionerna löper om varandra, ibland visas samma tagning i olika vinklar, ibland får detaljer i ett par skärmar förstärka de övriga. Det är främst i detta både parallella och dubbla berättande som verket tar klivet från dokumentär till konst. Verkets eruption består givetvis i att konstnärerna själva bombarderar ett moln ovanför Stockholm och skapar ett litet hål.
Som en pendang till Om du inte gillar vädret, ändra det visas verket Inverted space molecules, stora från taket hängande molekylformer uppbyggda av bildförsedda glober som visar bilder från det egna projektet, samt från en isbrytare och en väderstation. Molekylerna är mest en kul presentation men fungerar i sammanhanget också som en förstärkare av det hisnande i människans lite fåfänga försök att agera vädergud.
KONST
Uppsala konstmuseum: Bigert & Bergström "Alla talar om vädret men ingen gör någonting åt det"
(tom 26/8)
Uppsala konstmuseum: Bigert & Bergström "Alla talar om vädret men ingen gör någonting åt det"
(tom 26/8)