Sällan tycks begreppet valfrihet vara en sådan chimär som för Kajsa Grytts romankaraktärer i ”Nio dagar, nio nätter”. De två syskonparen Lina och Alex respektive Ulrika och Rickard kommer från två sinsemellan olika världar men har alla på olika vis ett trassligt förflutet. Den unga Lina, missbrukare på väg tillbaka till ett drogfritt liv, och Alex, tidigare dömd kriminell, är barn till en missbrukande mor och därför i praktiken varandras enda anhöriga. Linas uppväxt har kantats av övergrepp från mors supargäng, av droger, misshandel, och prostitution. Alex hamnar under den tidigare rånarligans kontroll direkt efter att han släpps fri med skyddstillsyn.
Bilden av Linas ensamhet och förnedring är samtidigt en skildring av de utsattas Stockholm: en värld av industriområden, kalla källare, sunkiga tunnelbanestationer, trottoarer fläckade av uppkastningar och urinstinkande trappuppgångar.
Den framgångsrika reklammakaren Ulrika och den frilansande gitarristen Rickard är också ett tätt sammanvuxet syskonpar som gärna vill beskydda varandra. Båda lever tämligen fria medelklassliv, även om Rickards kringflackande tillvaro och hans situation som helgpappa är mindre ordnad än systerns.
Redan i början av romanen antyds den fyrtiotreåriga Ulrikas spända förhållande till män och sex, om än utan någon närmare förklaring. Medan Rickard under en turné i Slovakien blir lurad av en prostituerad korsas Ulrikas och den tjugoåttaårige Alex vägar på en av Stockholms krogar.
Det blir början på ett intensivt förhållande som pendlar mellan begär och äckel, ett allt hårdare sex där båda omväxlande känner sig förnedrade och förtryckta, och ett alltmer dramatiskt maktspel mellan två individer från sinsemellan helt oförenliga världar. För Alex ter sig Ulrika än spännande och sexig, än gammal och motbjudande. Med sin dunkla bakgrund och sitt dominerande beteende framstår Alex i sin tur för henne som en alltmer oroväckande gåta.
De båda tycks agera som i ett trångt rum och de dras till det för dem mest ödesdigra som nattfjärilar till en låga. Med dessa två karaktärer visar Grytt sin förmåga att bygga upp motsägelsefulla personligheter som undflyr en enkel kategorisering.
Den gemensamma weekendresan till New York, dit Alex reser på falskt pass och där Ulrikas övertag blir honom alltmer outhärdligt, gränsar till en psykologisk thriller som inte släpper greppet om mig förrän berättelsen når ett närmast melodramatiskt slut. Grytts karaktärer tycks hela tiden välja mellan fel och fel men utan att enkelt kunna låsas in i gott och ont.