Med tidsdörrarna öppna till svenska kulturoaser

Det är ett stycke sällsynt levande historieskrivning de bägge författarna Per Wästberg och Anita Theorell tillsammans med fotografen Hans Hammarskiöld har åstadkommit med den under hösten utgivna praktvolymen Resa i tysta rum med undertiteln Okända svenska slottsbibliotek. De tre kumpanerna har rest runt bland Sveriges många slotts- och herrgårdsmiljöer, uppsökt de kvarvarande biblioteken, stannat till, känt dofterna, tagit in alla synintrycken, bläddrat, läst, tittat och intervjuat.Vad de åstadkommit är en detaljrik, stämningsfull, högintressant och sällsynt behagfull överblick över ett kulturarv som hittills varit otillgängligt för de flesta utomstående. På många av Sveriges slott och herrgårdar finns boksamlingar av stort historiskt och intellektuellt värde. Och det handlar inte enbart om böcker. Där döljer sig även handskrifter, småtryck, naturalier, broschyrer, brev, dagböcker, tidningar, tidskrifter, exlibris, sigill och en och annan jordglob, som har åtskilligt att berätta om forna tiders kulturambitioner, bildningsbehov, sociala intressen och andra markörer för samhörighet med det översta samhällsskiktet.Första boken 1495Den första tryckta boken på svenska var Aff dyäffwlsens frästilse. Den kom 1495. Under århundradet därefter var det dock bara ett fåtal boksamlingar som med våra dagars sätt att se på saken kunde kallas för bib­liotek. Först med 30-åriga kriget och stormaktstiden satte förvärvet i gång på allvar. Genom köp, rofferier, gåvor och arv. Så ökades innehavet av antalet titlar undan för undan. Särskilt på herrgårdarna, som blev lokala bildningscentraler.När böcker började bindas in, var till en början skinnbanden vanligast. Sedan kom de halvfranska banden och så småningom banden i papp och därefter klotbanden. Innan frihetstiden var det huvudsakligen adeln som stod för samlandet. Utöver inköp från utlandet började vid det skedet boktryckare uppträda i flera roller både som förläggare och bokhandlare. Den främste under 1700-talet var Lars Salvius, som även utökade verksamheten med ett lånebibliotek.Böcker som smuggelgodsTryckfrihetsförordningen 1766 innebar ett ökat utbud. Men fortfarande infördes många förbjudna böcker som smuggelgods. En märklig detalj i sammanhanget är den frakt som tillkom på böckernas pris. De böcker som kom med fartyg, något som var avsevärt billigare än landtransporter, blev på så sätt betydligt mindre kostsamt att komma över. Men det gällde bara i hamnstäder som Härnösand och Karlskrona. Centralgestalten under denna tid när det gäller svenskt bokväsen var Carl Christoffer Gjörwell, i dag kanske mest ihågkommen som morfar till Carl Jonas Love Almquist.Alla de bibliotek som bokens tre upphovsmän besökt har sin kärna i böcker från sent 1700-tal. Det betyder att vad man hittat mera än annat är de klassiska arbetena från upplysningstiden. Det handlar om alla de välkända verken av Diderot, Montesquieu, Helvetius, Rousseau och Voltaire. Men i många biblioteks samlingar ingår även t ex både Stiernhielm, Dalin, Rudbeck, Linné och alla Linnélärjungarnas reseberättelser.SpridningMed 1800-talets ingång och borgarklassen framträdande på bred front sprids bokinnehavet än mer. Samtidigt lämnar samtidens romantiska litteratur allt fler avtryck i samlingarna och så småningom även spännings- och underhållningslitteraturen. Men böckerna fortfar också att ge vägledning för såväl jordbruk och boskapsskötsel som bergshantering och hushållsgöromålen.En bidragande orsak till böckernas särställning är givetvis forna dagars livstempo liksom den relativa isoleringen åtminstone under de mörka och kalla årstiderna. Utan radio, tv, internet, e-post och mobiltelefoner gick tiden långsamt. Och bristen på kommunikationer bidrog till att avstånden blev långa.Vad var då naturligare än att familjen samlades i biblioteket, den självklara mötesplatsen för högläsning, studier och samvaro. Hans Hammarskiölds kamera har fångat denna rogivande och stimulerande miljö på många av sina praktfulla bilder. Och Anita Theorell och Per Wästberg fyller på med bakgrundsfakta, förklaringar, upplysningar om bokbestånd och utsmyckningar.BildningshistoriaDeras bok har på så sätt blivit både ett stycke bildnings-, lärdoms-, litteratur- och kulturhistoria av högsta karat. Visst finns där också vanlig historia med kungar och krig. Men tyngdpunkten i framställningen är hela tiden de olika bibliotekens böcker och vad dessa berättar om forna tiders ambitioner, smak, idéer och kulturella nivå. Förutom att det här är en bok som passar väl in i de senaste årens ökade historieintresse, öppnar den också tidsdörrar till framför allt 1700- och 1800-talen, vars föreställningar, stämningar, tankar och känslor alltjämt är i hög grad närvarande i vårt närvarande nu.Givetvis är det inte i första hand en bok man sträckläser. Allra bäst fungerar dess koncentration av vetande för den som vill fördjupa sig lite då och då och uppleva en tidsanda och dess atmosfär, när den var som mest levande för dåtidens människor. Bokens prosa innehåller många träffsäkra formuleringar och är oavlåtligt njutbar. Ibland kommer man på sig med att undra vem som varit författare, konsthistorikern Theorell eller litteraturhistorikern Wästberg. Men den underskönt mäktiga poesin här och var är nog den senares verk.Första anhalt är Adelsnäs i Östergötland. Här dominerar litteraturen från 1700- och 1800-talen och förutom verk av Messenius, Swedenborg och Gustaf III finns där de klassiska franska upplysningsförfattarna. I samband med skånska Charlottenlund görs utvikningar till de båda uppsaliensarna Anders Åkerman och Samuel Ödmann. Den förre var sin tids kanske mest uppmärksammade jordglobsmakare, den senare är ihågkommen inte minst för sitt excentriska och sängliggande professorsliv.BokrariteterPå Claestorp i Sörmland finns ett flertal bokrariteter, t ex ­Stepan Krasjeninnikovs beskrivning av Kamtjatka från 1775 men även böcker som Lo-Johanssons Geniet, Kar De Mummas julkåserier och böcker av revolutionären Leon Larsson. Fast nog är det av väggarnas och möblernas skick att döma en slottsmiljö som sett bättre dagar. Elghammar, likaså i Sörmland, utnämns av bokens författare till "Sveriges vackraste empireslott". Här står d'Alemberts och Diderots Encyklopédie i 36 band med en inledning, som hävdar att all kunskap kommer från sinnena och odlas via minnet (historien), förnuftet (filosofin) och fantasin (konsterna). Och det är ju inte så pjåkigt tänkt.Engelsberg i Västmanland äger 125 volymer Strindberg i originalupplaga och Gransäter i Sörmland har en försvarlig mängd Goethe i hyllorna. Me-dan västmanländska Fullerö befinns vara "det vackraste träslottet i Sverige". Det sistnämnda håller man gärna med om. På tal om det av ryssarna 1719 brända Hörningsholm i Sörmland gör författarna en utvikning till konstmecenaten och boksamlaren Gustaf Trolle-Bonde. Och i "sagoslottet" Koberg i Västergötland finns Sveriges största samling dramatik från 1500- till 1900-talet.Personlig tonNågra slottsbesök har avsatt en mera personlig ton än andra. Skarhult i Skåne, där Marina von Schwerin, Tegnérs "sköna biktmoder" var sommarboende hör dit. Från samma landskap även Torup, där Sophia Elisabeth Brenner hade sin hemvist. Det är om henne Carina Burman berättar i sin roman Den tionde sånggudinnan. I Skåne är också Löberöd och Trolleholm belägna. Det förstnämnda innehåller den allra nyaste litteraturen och böcker av t ex Bruno K Öijer. Det har självutnämnde extra ordinarie bibliotekarien Stig Ramel sett till. Likaså har Trolleholm, som är Sveriges i dag största privatbibliotek, en boksamling som oavbrutet växer.Bokens slutkapitel är ägnat uppländska Örbyhus. Här inryms biblioteket i tre rum och det rymmer både fransk, engelsk och tysk litteratur förutom en samling barnböcker. Kant och Wallenstein samsas med Diderot, Voltaire och Rouss-eau. Det är alltså inte bara med de välbesökta konserterna sommartid utan också med sina bibliofila rariteter som Örbyhus kan hålla fanan högt som en uppländsk kulturoas av högsta klass.En kulturgärningGenom att öppna dörrarna till en mängd hittills föga kända svenska slottsbibliotek svarar Per Wästberg, Anita Theorell och Hans Hammarskiöld för en bestående kulturgärning. Hade de dessutom försett volymen med en kartaöver alla slotten, funnes det ingenting att invända mot denna i hög grad noggranna, välgjorda och en stark närvarokänsla i de olika miljöerna framkallande, överdådiga volym.