Dave Eggers har blivit något av ett nationellt samvete i USA. Under ett drygt decennium har han åkt runt bland platser där USA ställt till det och spottat ur sig böcker, ömsom i fiktiv form, ömsom som reportage. I sin förra bok Zeitoun skildrade han till exempel hur en muslimsk man i New Orleans, i sviterna efter Katrina, tillfångatogs och torterades av amerikansk militär. Detta när han åkte runt i sin kanot och försökte hjälpa människor i deras översvämmade hem. Den var skriven i en stil så enkel att en femåring skulle kunna läsa den och känslan jag fick när jag läste den var att Eggers böjde ner huvudet och bad om ursäkt för sitt hemland. Till alla. Säkerligen förstärktes detta av Eggers mjuka aura i övrigt. Han har tidigare startat ideella skrivarskolor för barn och intäkterna från många av hans böcker går oavkortat till välgörenhet.
Eggers har vid några tillfällen jämförts med Norman Mailer. Det är inte en så dum liknelse, men till skillnad från den amerikanske nationalikonen som gick i en konstant tungviktsmatch med sitt hemland är Eggers mildare och mera publiktillvänd. Samtidigt kan han svänga raskt, från att låta som den finstämda 1800- talspoeten Walt Whitman till en moraliskt indignerad Wallstreet-ockupant. I sin senaste bok A Hologram for the King är det mera av det sistnämnda som han påminner om. Den handlar om en amerikansk affärsman på dekis som åker till Saudiarabien i ett sista försök att skaffa pengar till sin dotters utbildning. Där ska han, mitt ute i en ökenstad, projicera sig själv och sina kolleger som ett hologram för kung Abdullah och på så sätt övertyga denne om sitt tekniska snille. Problemet är bara att kung Abdullah inte är där. Så där står vår affärsman med ett pantsatt hus och en böld bultande i nacken. Lite som en modern Godot indränkt i svett.
Det blir förstås vansinnigt roligt och sorgligt på samma gång. Eggers skriver med enkel hand men reser samtidigt höga skyddsvallar mot banaliteten. Framför allt genom att låta berättelsen glida in i ett symboliskt maskineri. Det är ett grepp som emellanåt kan kännas konstruerat men i det här fallet är det gjort med en sådan elegans att man nästan trillar av stolen.
Ta bara titeln som exempel. Den kan läsas konkret, men också i en symbolisk bemärkelse. Den amerikanska entreprenören som ett hologram för en kung. Vid ett tillfälle håller huvudpersonens far ett anförande där han talar om att man i Kina och Taiwan gör riktiga saker. Man tillverkar till och med broar som man skickar över till USA. I väst gör man hemsidor och hologram. Det är en mycket sorglig reflexion över en orättvis världsordning och samtidigt en kraftfull dekonstruktion av den amerikanska drömmen.