Med närvaro om ljusskygg tillvaro

2002 lade etnologen Rebecka Lennartsson i Uppsala fram sin avhandling Malaria Urbana. Den behandlade prostitutionen i Stockholm kring sekelskiftet 1900. Boken blev inte bara uppmärksammad som en god vetenskaplig undersökning, men också som en ovanligt läsvärd och tänkvärd studie av utsatta kvinnor, läsbar för en stor, kulturhistoriskt intresserad publik. I sin nya bok, Den sköna synderskan, fortsätter Lennartsson på samma tema, men nu i essäform. Ämnet rör alltså även denna gång prostituerade kvinnor, sexköpare, pornografi, bordeller, lönnkrogar och annan syndig verksamhet i Stockholm för cirka hundra år sedan.

Boken består av ett dussin essäer, där Lennartsson valt sina exempel från stadens mörkaste vrår och mest ljusskygga verksamheter. Via närläsning av ett stort och varierat arkivmaterial tar hon läsaren med till (den möjligen endast hopdiktade) krogen Helvetet i Hoparegränd, till besiktningsbyrån på Trädgårdsgatan 3, till hotell (läs: bordell) London i Kråkgränd och till skyddsfrun i Nybergsgränd för att bara nämna några. Efter varje essä följer några nyttiga litteraturhänvisningar för den som vill läsa vidare.
Samtidigt som hon skildrar staden ur de fattigas och avsigkomnas synvinkel understryker hon att detta är ett Stockholm som är på väg in i det moderna. Det är en stad som snart skall rensa bort det oanständiga, smutsiga och genanta och gå in i den rationella, rena och effektiva framtiden. Hororna och lönnkrögarna tillhör det förmoderna, det som skall försvinna med moderniseringen. Men även om de är förmoderna är de samtidigt levande och närvarande och påminner dagligen omgivningen om sin existens. De är som moderniteten själv: Lockande och hotfull, frestande och fördärvbringande.

De drar sig undan ordningsmakten, eftersom de inte vill ha sin ekonomiska vinning omintetgjord, men de finns där och de stör ideligen omgivningen med sina obskyra verksamheter i källare, bakom staket och innanför portar. Grannar klagar oupphörligen, polisen gör razzior, lagar och förordningar sätter upp hinder, men verksamheterna återupptas igen och lever vidare. Ett av tillhållen är små enkla hotell, där prostituerade kan hyra in sig och ta emot kunder. Sådana hotell ligger tätt, exempelvis på den plats där Gallerian finns idag. Enligt uppgifter från 1910 kostar en halvtimme med en prostituerad på ett sådant hotell mellan 1 och 6 kronor (c:a 50-250 kronor i dagens penningvärde). Inte så mycket för oss idag kanske, men 1 krona var faktiskt en halv dagsinkomst för en arbetare 1910.

Reglementeringen, det vill säga besiktningen av prostituerade för att ge dem friskhetsintyg eller skicka dem till vård för veneriska sjukdomar äger bland annat rum på Trädgårdsgatan 3 i nuvarande Gamla stan. Kvinnorna är skyldiga att infinna sig till kontrollerna, men det är ändå inte ovanligt att de med buller och bång måste hämtas av polis och föras till besiktningen med tvång och våld. I vissa fall vänder dock kvinnorna nederlaget till en triumf och tågar till byrån i full parad, endast för att utmana och chocka omgivningen.
På byrån undersöks kvinnorna av läkare och är de friska får de ett intyg och kan därefter återvända till gatan och prostitutionen. Ty det intressanta är ju att besiktningen sker för att hålla prostitutionen vid liv. Dess avsikt är inte att hindra kvinnorna utan att se till att de inte sprider smitta till alla de borgerliga gifta män (och andra förstås) som tillhör deras kundkrets. Män med makt har alltså intresse av att kvinnor utan makt erbjuder dem tjänster de gärna vill ha men samtidigt vill dölja?

Kundernas, sexköparnas historia är dock, påpekar Lennartsson, inte skriven. Uppgifterna om dem måste ofta hämtas ur skönlitteraturen. Men klart står i alla fall att de, till skillnad från kvinnorna - de prostituerade - inte framställs som något problem. De är endast män som av olika skäl och i vissa givna situationer väljer att köpa sex av fallna kvinnor, men de utgör inget hot mot samhället och deras gärning är inte belastande för dem. Tvärtom kan de till och med i vissa fall få läkares ordination på att komma till rätta med egna "egendomligheter" genom att uppsöka en prostituerad för ett "hälsobringande" samlag. Prostitutionen leder alltså inte enbart till syfilis och gonorré utan också till ökad hälsa.
Lennartsson skriver en lockande och levande prosa, som bör tilltala också den mest förhärdade läsare. Hennes texter skapar en stark och omedelbar känsla av närvaro och jag kommer på mig med att tänka att det hon skildrar inte är så avlägset i tiden och att platserna i många fall ännu finns kvar och går att besöka. Ändå är det så annorlunda mot det som sker idag. Stojet, larmet och lukterna i den slitna stad mellan broarna hon beskriver, är idag ersatt med en uppiffad och turistanpassad kuliss i något som kallas Gamla stan. Visserligen finns könshandel, bordeller och lönnkrogar kvar i sinnevärlden, men deras existensvillkor är så förändrade att det ytligt sett inte verkar finnas så tydliga beröringspunkter mellan nuet och dået som det faktiskt gör.

Med närvaro om ljusskygg tillvaro

Etnologen Rebecka Lennartsson har efter sin uppmärksammade avhandling om prostitutionen i Stockholm kring sekelskiftet 1900 gett ut en essäsamling på samma tema. Hennes texter skapar en stark känsla av närvaro, konstaterar Agneta Lilja.