Med mobboffrets röst

En ny bok:Lars Saabye Christensen: Maskrosfamiljen (Wahlström & Widstrand, sv övers Ingrid Ingemark, cirkapris inb 270 kr)Att avvika från det normala — till utseende, bakgrund och beteende eller sexualitet — borde, om man ska döma efter den offentliga debatten, ha blivit åtskilligt lättare under de senaste decennierna. Men hur det är i vardagslivet, i tonårsgängen och familjerna, det är en helt annan sak.Norrmannen Lars Saabye Christensens nya roman Maskrosfamiljen påminner oss eftertryckligt och med stark inlevelse om hur infernaliskt människor i grupp, i det här fallet redan i mellansta­dieåldern, kan plåga varandra och speciellt den som avviker och därmed lockar fram sadismen och skockmentaliteten.Efter sin både till omfång och litterär halt stora genombrottsroman Halvbrodern har Saabye Christensen nu gjort en mer avgränsad psykologisk studie, och återigen får man en stark känsla av att detta är ett utsnitt ur det verkliga livet, trots många udda och säregna personer och situationer.Mobbade och mobbareBerättaren, som aldrig kallas vare sig han eller hon, tillhör på något vis den på senare tid synliggjorda gruppen s k transpersoner, vilket i det här fallet innebär en oklar och blandad könsidentitet, både anatomiskt och i viss mån emotionellt. Ladyboy, som någon kallar honom, räknas dock som pojke, och Saabye Christensen låter honom genomgå en ofta upprörande brutal mobbning. Allra värst utsatt är dock en flicka som är både harmynt och albino.Författarens väl behärskade vrede kan anas i hennes uppgivna skrik "Det är inte mitt fel att jag är sån!"Handlingen utspelas i 60-talets Oslo, men själva grundtemat är kanske ännu aktuellare i dag. Bakom den starka ökningen av antalet barn som behöver hjälp av psykolog eller psykiatri och de alltfler ur arbetslivet utslagna kan man ana personliga tragedier av det slag som skönlitteraturen alltid varit bra på att levandegöra.Utan att på allvar rannsaka samhällsklimatet, dess utrymme för och reaktioner på vanlig enkel elakhet och pennalism, lär vi inte nå så långt i försvar av välfärdssamhälle och allas rätt till meningsfull sysselsättning.Allvarligt och burlesktJagpersonen i Maskrosfamiljen är ingen mönsterelev eller ens någon hyggligt sympatisk person, men dragen av desperado och tuff lustigkurre blir begripliga mot bakgrund av bland annat faderns självmord, moderns flykt in i sig själv och fasterns okänsliga regemente. Mot slutet försöker Saabye Christensen lätta upp allvaret genom en del burleska detaljer i samband med en skolteaterpjäs.Det är inte helt lyckat, och lite tveksamhet väcker också ett grepp som han lånat från Sandemose: att låta jagpersonen ha en mörk hemlighet som han inte ens vill snudda vid själv.Men stommen i denna mollstämda och gripande roman håller ändå. Tyvärr är nog människors första och framför allt andra decennium alltför ofta så brutalt och förråande som det framstår i denna studie av påtvingat utanförskap.