Med kärlek om Gideon och Gaza

Den omstridda Gazaremsan är en av världens mest tättbefolkade regioner. På en yta som inte är mycket större än Sigtuna kommun bor cirka 1,5 miljoner palestinier. Ungefär halva befolkningen bor i flyktingläger. Under de senaste åren har uppskattningsvis fyra femtedelar av Gazaremsans invånare överlevt på nödhjälp från UNRWA - FN:s biståndsorganisation för de palestinska flyktingarna som grundades redan 1949 - och andra internationella hjälporganisationer.
Vid mitten av 80-talet dagspendlade ungefär 200 000 palestinier till sina arbeten i Israel. Av dessa kom 100 000 från Gaza och de övriga från Västbanken. På den tiden gjorde många israeler regelbundna dagsutflykter till de palestinska områdena för att till exempel gå på restaurang eller köpa livsmedel till en tredjedel av priset i Israel. Sedan 1987, när den första Intifadan bröt ut och gränskontrollerna skärptes, har den palestinska arbetskraften successivt ersatts av nästan en miljon judiska invandrare från det forna Sovjetunionen och åtminstone 200 000 gästarbetare från Asien och Östeuropa. Efter det palestinska inbördeskriget i juni 2007, då islamistiska Hamas grep makten i Gazaremsan, har den humanitära situationen i enklaven förvärrats i rasande takt. I stort sett alla företag i det resursfattiga Gaza, som av förklarliga skäl är fullständigt beroende av råvaruimport och öppna exportvägar, har sett sig tvingade att lägga ner sin verksamhet sedan Israel spärrat alla gränspassager och det internationella samfundet infört sanktioner. Många observatörer har beskrivit den avskärmade zonen som världens största fångläger.
´
Om Gaza och gazabornas tuffa tillvaro har journalisten Catrin Ormestad skrivit en fängslande reportagebok. Författarnamnet klingar nog bekant för många av UNT:s läsare. Sedan 1995 har Ormestad skrivit bortåt 400 bokrecensioner och ett oräknat antal krönikor på UNT:s kultursidor. Sporadiskt har hon också medverkat i tidskrifter som Fokus, Ordfront och Lyrikvännen. Sedan 2006 är hon bosatt i Israel.
Boken Gaza består, kan man hävda, av två dramatiska kärlekshistorier som flätats samman i texten. Objektet för den ena kärleken är en man, den kontroversielle israeliske journalisten Gideon Levy, som sedan 1982 varit verksam på den oberoende vänsterliberala dagstidningen Haaretz. Åren 1978-82 tjänstgjorde han, tillsammans med Yossi Beilin, som rådgivare till det israeliska labourpartiets dåvarande ledare Shimon Peres. Sedan dess har Levy profilerat sig som en av bosättnings- och ockupationspolitikens fränaste kritiker som bland annat varnat för den avhumanisering och demonisering av palestinier och andra grannfolk som haft en tendens att gripa kring sig bland många israeler i krigspolitikens kölvatten. Tillsammans med honom har det varit relativt lätt för Ormestad att forcera de stängda gränserna och få kontakt med människor.

Den andra romansen gäller givetvis Gaza. Under sina vistelser i den isolerade enklaven kan Ormestad hälsa på hos många Gazabor för att höra hur de har det och bilda sig en uppfattning om familjernas överlevnadsstrategier och vad de drömmer om att göra i framtiden. Ett exempel är Aziz som vill flytta till Malaysia för att komplettera sin akademiska utbildning men tvingas vänta till avspärrningen hävs. Den 19-åriga änkan Safah, som har tre små barn, berättar om sin man som sköts till döds av en israelisk soldat medan han vattnade familjens squashodling vid gränsen. Förmodligen hade okända palestinska milismän avlossat katyusjaraketer mot Israel från det fältet under natten. Exemplen kan mångfaldigas.
Våld föder våld. Våldsdåd genererar hat och rädsla som utlöser krav på vedergällning. Konflikten mellan den palestinska ursprungsbefolkningen och judiska sionister har, som bekant, pågått i ett århundrande. Men hatet förblindar långt ifrån alla. Gazabon Hassan, vars njursjuke son dog på väg till sjukhus vid den stängda gränsen, är trots allt inte bitter. Före den första Intifadans utbrott hade han jobbat på kibbutzer och haft många israeliska vänner. Personliga tragedier och katastrofala materiella förluster har inte rubbat hans tro på att de flesta vanliga israeler och palestinier vill leva fredligt sida vid sida.

Ett av Ormestads många insiktsfulla intervjuoffer är den palestinske statsvetaren Samir Awad som är verksam vid Birzeituniversitetet på Västbanken. Han förkastar tanken på en framtida tvåstatslösning. De fragmenterade palestinska enklaverna kan aldrig bilda en livskraftig stat vid Israels sida. Det enda realistiska alternativ som återstår för palestinierna, menar Awad, är att kämpa för medborgerliga rättigheter i ett 'avetnifierat' Israel.
Det låter vettigt, tycker jag. En stabil och hållbar fred i Mellanöstern kan inte baseras på betongmurar, getton och inhägnade 'bantustans' i globaliseringens tidsålder. Ormestad har skrivit en värdefull bok som kastar ljus över en av världens längsta och mest infekterade konflikter.

Med kärlek om Gideon och Gaza

Catrin Ormestad, välkänd för denna sidas läsare, har skrivit envärdefull bok om en av världens längsta och mest infekterade konflikter, skriver Carl Johan Gardell.