Med instrumentet i strupen

Utan att gräva särskilt djupt i minnet kommer man att tänka på följande sångare som har sjungit och sjunger på världens ledande operascener, bl a Nanny Larsén-Todsen, Kerstin Thorborg, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Margareta Hallin, Birgitta Svendén, Birgit Nilsson, Ann-Sofie von Otter, Nina Stemme, Katarina Dalayman, Katarina Karnéus, Anna Larsson, Malena Ernman, Charlotte Hellekant, Miah Persson, Hillevi Martinpelto, Helena Döse — John Forsell, Jussi Björling, Sigurd Björling, Set Svanholm, Nicolai Gedda, Ingvar Wixell, Gösta Winbergh, Håkan Hagegård, Bengt Rundgren och Peter Mattei. Som möjlig förklaring till detta vokala ymnighetshorn skulle man kunna tänka sig att rikedomen på välljudande röster beror på svenska språkets klang (vokalrikedom), frånvaron av störande nasala och laryngala konsonanter och på den böljande satsmelodin. Vare därmed hur som helst, otvetydigt är att vissa europeiska språk tycks vara särskilt lämpliga för vokal konstmusik, förutom svenskan, t ex finskan, ryskan, italienskan, kanske också tyskan.Ovanstående funderingar är inspirerade av en avhandling i psykologi som jag har läst, icke med den kritiske fackmannens men med den nyfikne operaälskarens ögon. Det gäller Maria Sandgrens opus Becoming and being an opera singer: Health, personality and skills som nyligen ventilerats i ämnet psykologi vid Stockholms universitet.Vad är en operasångare? En kreativ person med instrumentet i strupen — och utan mikrofon! — som per definition har en mer än vanligt sammansatt yrkesroll. På grund av potentiella psykiska och vokala störfaktorer är operasångaren en mycket sårbar personlighet med en lång och mödosam väg till tiljan och publikens och kritikens gunst — eller förkastelsedom.Av vital betydelse för verksamheten är operasångarnas psykiska hälsa. I ett av avhandlingens kapitel behandlas fenomen som neuroticism och psykoticism, avvikelser som lekmannen inte primärt förknippar med deras yrkesroll. Ombedd att förtydliga dessa problem säger Sandgren: "Operasångare i stort har förhöjd ångestnivå, troligen p g a yrkets beskaffenhet: stå i fokus för publik på scenen, kraven på utförande, pressen att instrumentet (rösten) ska fungera, oregelbundna arbetstider, byte av arbetskolleger i en strid ström etc. Höga prestationskrav, hög arbetsstress kan leda till oro för att inte räcka till, känslor av uppgivenhet, sömnproblem, oro. Operasångarna har generellt inte förhöjda nivåer av psykoticism, men de manliga operasångarna tycks ha en mera bohemisk, okonventionell läggning än de kvinnliga i denna studie."Av stor betydelse för den blivande sångaren är olika slags sociala faktorer, där föräldrarnas stöd (uppmuntran, generositet) och lärarnas empati (i synnerhet på initialstadiet) och etappvis tilltagande konstruktiva kritik spelar en stor roll.Något för oss operaälskare att begrunda, när vi under kommande föreställningar berömmer eller fördömer de vokala och sceniska prestationerna.