Matnyttigt om mobbning
Att trakasserierna på en arbetsplats skulle vara den mobbades fel är en tes vi kan avfärda, skriver Bitte Jansson apropå Uppsalaförfattarna Kristina Östbergs och Lasse Erikssons nyttiga bok i ämnet.
Som komiker har Lasse Eriksson visat att humor kan vara en förlösande kraft för att komma till rätta med mobbning på arbetsplatser.
Foto: Rolf Hamilton
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mobbning förekommer även i vuxenvärlden och kanske inte minst där, ofta i sofistikerad form som är svår att sätta fingret på. Som komiker har Lasse Eriksson när han uppträtt på arbetsplatser ofta lyckats med just detta "omöjliga". Humorn kan ha en vidunderligt förlösande kraft och leda till många aha-upplevelser och fruktbara samtal.
Kristina Östberg har mångårig yrkeserfarenhet av hjälpbehovet hos folk som är utsatta för mobbning och tillsammans har de blivit ett team som arbetar med att identifiera olika mobbningskulturer. Den vetenskapliga referenslistan är omfattande, liksom de egna, konkreta erfarenheterna. Kärnproblemet är strukturen på arbetsplatsen. Där kan finnas trygga grupper med tydligt ledarskap, eget ansvar och väl definierade mål. Här har mobbaren inte en chans. Men också otrygga: författarna listar dem på en skala - ambivalenta, undvikande och destruktiva. Ju längre ut på skalan en arbetsgrupp eller organisation befinner sig, desto större blir osäkerhetszonerna. De ger plats för "informella ledare" som drar folk med sig som kanske inte ens fattar vad de deltar i.
Mobbaren är på sitt sätt ofta socialt kompetent, trevlig, idérik och har lätt för att anpassa sig till situationer. Märk väl till egen fördel och på andras bekostnad. Det som börjar med ignorans fortsätter gärna i "skämtsamma" spydigheter, undanhållande av information och rent förtal. Situationen kan bli fullständigt ohållbar för den mobbade och författarna ger rådet att som sista utväg lämna en sådan arbetsplats. De ser det inte som ett nederlag utan som lösningen på ett strukturproblem: Varför ödsla energi på det som knäcker en om inte ens ledningen är förmögen att styra upp situationen?
Att en viss typ av människor lättare råkar ut för mobbning är en tes som författarna underkänner rakt av. Den mobbade känner ofta skuld och otillräcklighet. Det är också en del av poängen, ingår i spelet. Men det som händer är aldrig den mobbades fel hävdar de båda författarna med emfas. Vem som helst kan faktiskt drabbas och just mobbaren kanske känner sin kompetens hotad.
Strategierna för att slå tillbaka är både roliga och intressanta. Här gäller det att inte gå i svaromål eller trassla in sig i affekterade diskussioner utan vara saklig, avväpnande och eventuellt tacka för synpunkterna.
@3a Text ui:Någon feelgood-bok om att höja sin självkänsla är det tack och lov inte fråga om. Däremot matnyttig läsning för alla som kommer i kontakt med problemet. En given kursbok för personalchefer, fylld av fakta kring det mest försåtliga.
Lasse Erikssons humoristiska teckningar är en klar bonus.