Mänskliga möten i veckopressen

Ett rum för råd och tröst är en lika lättläst som underhållande studie av hjärtespalter i tre svenska veckotidningar: Vecko-Revyn (grundad 1935), Damernas Värld (1940) och Året Runt (1946). Dessa tidningar, om än med något skilda profiler, vänder sig alla framför allt till kvinnor i olika åldrar, och i deras respektive hjärtespalter besvaras läsarnas frågor i ämnen som rör de mest privata och personliga förhållandena. Skölds studie av tidningarna omfattar tiden från 1940-talet och fram till i dag. Författaren, som är journalist, har stor kunskap på området och har också skrivit en avhandling i ämnet.Hjärtespalter, eller "agony aunt columns" som de kallas på engelska, kan beläggas från 1600-talet och fram till i dag. I vår tid har de dessutom kompletterats med tv-sända prat-shower som Oprah Winfrey eller Ricki Lake, där människor inför offentligheten kan ventilera sina personliga problem. Trots att genren alltså är gammal och har tagit sig olika uttryck över tid, kan författaren konstatera att mycket ändå har förblivit sig likt. Under hela perioden har spalterna t ex mestadels varit ett kvinnligt forum och de ämnen som diskuterats har rört sig om relationer, huvudsakligen till det motsatta könet, men också till vänner och till arbetslivet.Får läsare att känna igen sigSköld betraktar hjärtespalterna som "samtalsfält kring kvinnlighet" där syftet inte bara är att hjälpa en bekymrad eller villrådig enskild frågeställare utan även att skapa identifikation i allmänhet, dvs få alla läsare att känna igen sig och bli bekräftade. Hon kan också konstatera att spalterna ingalunda förlorat sin betydelse utan att de snarare blir mer efterfrågade i vår egen tid än de varit tidigare. Detta vill hon förklara med att människors individuella svårigheter verkar öka i den mångfasetterade och splittrade verkligheten i vårt postmoderna samhälle. Vi tenderar, menar hon, att söka trygghet och fasta referenspunkter eller vägledning i en tillvaro som verkar sakna normer. Spalterna och pratshowerna kan då ersätta en upplevd brist på mellanmänskliga samtal i en stressad tid.När Sköld betraktar spalterna ur ett historiskt perspektiv kan hon konstatera att de under 1940- och 1950-talen speg-lar en förväntad kvinnoroll som hemmafru. Kvinnor skall sköta hem, man och barn och vara nöjda med det. De framstår under dessa årtionden, menar Sköld, mest som könsobjekt för männen. En av de vanligaste frågorna kvinnorna ställer i spalterna är: "Skall jag ge mig åt honom?" Oftast blir svaret att kvinnorna skall hålla på sig. Andra frågor som dyker upp rör oönskade graviditeter, ett reellt problem för kvinnor före de fria aborternas tid.Beklagar sig kvinnorna över dåligt fungerande äktenskap, är det endast om männen misshandlar eller missbrukar som de råds att skilja sig. Äktenskapet är således normen för livet under dessa årtionden.Under 1960-talet blir problemen delvis andra. Allt fler kvinnor arbetar nu utanför hemmet och äktenskapsinstitutionen ifrågasätts allt mer i spalterna. Man håller ändå fortfarande fast vid att skilsmässa inte är att rekommendera och inte heller otrohet. Men kvinnorollen håller obönhörligen på att förändras och det går inte längre att bara hänvisa kvinnan till hemmarollen eller till att vara ett könsobjekt.Större självständighetDenna tendens blir allt starkare under 1970-talet då hemmafrurollen närmast börjar framstå som ett parasiterande tillstånd. I spalterna visas nu också allt större öppenhet när det gäller frågor om sex, en trend som blir än starkare under 1980- och 1990-talen. Sköld menar att viktiga förklaringar till detta är kvinnorörelsens arbete, men även nya preventivmedel (p-pillren) och rätten till fri abort. Dessa reformer gör kvinnorna allt mer självständiga och leder till en syn på sexualitet som något man själv råder över och något som inte skall skapa skuldkänslor utan erbjuda njutning. Samtidigt med den öppnare synen på det sexuella kan författaren dock också påvisa att frågor om könsorganens utseende blir allt vanligare. Det blir, med ökad fokusering på den egna sexualiteten, viktigt att mäta sig mot en norm och vara säker på att man fyller måttet. Friheten ställer krav.Trots en radikalt förändrad inställning till kvinnors sexualitet, från 1940- och 1950-talens syn på en oönskad graviditet som en social katastrof till vår egen tids mer avspända förhållande är några saker sig lika: kvinnans rätt att själv bestämma när och om hon vill ha sexuellt umgänge inpräntas i hjärtespalterna. Likaså är den negativa synen gentemot incest och otrohet konstant under perioden. Någon total normupplösning är det således inte fråga om även om mycket ändrats under de senaste årtiondena.Samtalsfält kring kvinnlighetInte ens den uppkäftiga ungdomstidningen Darling, som ofta ironiserar och distanserar sig från sina frågeställare, står för någon upplöst norm. Tidningen påpekar tvärtom ideligen att kvinnor aldrig skall göra något som de inte själva vill. När det gäller synen på otrohet har tidningen likaså en konsekvent fördömande inställning.Efter att ha läst Skölds bok blir jag onekligen sugen på att börja läsa hjärtespalterna, som jag gjorde i yngre dagar. Många gör det naturligtvis också i dag och för dem borde den här boken vara intressant att läsa och fundera över. Den summerar på ett lättsamt vis samhällsförändringarna de senaste 50 åren och den diskuterar medias roll på ett underhållande sätt.För yngre kvinnor blir den kanske en bra och lätttillgänglig lärobok i kvinnohistoria, för de något äldre en nostalgisk (?) resa. Hur man än uppfattar den bör den kunna bli till ett samtalsfält kring kvinnlighet. Jag vill därför rekommendera den till kvinnor i alla åldrar. Den är både nyttig och lärorik. Alltså: Läs och känn igen er, systrar!