Människorna bakom Hammarskjöld

I likhet med Torgny Segerstedt om vilken Kenne Fant skrivit en bok i höst har också Dag Hammarskjöld starkt påverkat det svenska folkets självbild. Dessutom har han tilldelats vad som emellanåt framstår som helgonstatus i den svenska samhällsdebatten. I år förekommer Dag Hammarskjöld som halvt dokumentär centralfigur i två romaner, först i upsaliensaren Lars-Åke Skagergårds Livvakten och nu, i inledningen till boksäsongen, även i Björn Runeborgs litterärt ett snäpp mer ambitiösa roman Dag, som ger en nyanserad och problematiserad bild av FN:s forne generalsekreterare. Hammarskjölds liv formades av världspolitikens stora händelser och han dog på sin post som fredens och rättens högste tjänsteman. Runeborg studerar på samma gång en rad andra, uppenbart helt fiktiva personers relationer, oftast på rätt långt avstånd, till den svalt ouppnåelige Dag Hammarskjöld. Framför allt är det den ett par år yngre Miranda, som förälskar sig i honom, fascinerad av den atmosfär av renhet och idealitet som han utstrålar.

Runeborg är en gammaldags realist och rationalist med en enkel och effektiv berättarstil och ett samhällsengagemang som inte förirrar sig in i agitation eller falskmålning. Han skriver lika sakligt och skenbart lugnt som han gjort alltsedan debuten för 45 år sen. Den här gången är en av hans poänger liksom i förbifarten den väl fångade tidsatmosfären, med hembiträden, kvinnligt pyssel och intrigerande, kyrklighet, tydligare klassgränser men samtidigt också mer öppet redovisade känslor kring kärlek, död och andra existentiella ting. "Riktiga män tänker alltid på någonting annat", låter han Dags kraftfulla mamma säga till den flicka som inför henne bekänner sin kärlek till Dag.
Den tidens mycket starkare inriktning på försakelse och uppoffringsmoral är ett annat viktigt tema som harmonierar med och i viss mån förklarar Dag Hammarskjölds faktiska levnadslopp. Här tar det sig ganska extrema och aparta uttryck hos Miranda och ännu mer hos en manlig pendang, den högutbildade kyrkvaktmästaren Henrik Jagelonius.

Runeborg har gott handlag med sådana lite udda personers psykologi och gör dem åtminstone begripliga. Mycket av det vi betraktar som självklart i dag var det långtifrån för tre kvarts sekel sedan, och är det inte heller i dag i länder inte långt härifrån - se t ex på tvillingbröderna Kaczynski som styr Polen och av vilka en fortfarande bor hemma hos mamma.
Ibland kan Runeborg bli en aning fyrkantig i sin försiktigt analyserande berättarteknik, men i stort sett är han en gedigen uppföljare till 30-talsgenerationens romankonst. Om verkligheten någonsin inrymde sådana gestalter runtom Dag Hammarskjöld som i den här boken lär vi inte få veta, men orimligt vore det inte. Den personliga utstrålning som både han och även Torgny Segerstedt hade kan mycket väl ha drabbat okända människor på diverse olika sätt, platoniska eller ej.
Och i sin dragning till gränsöverskridanden mellan fiktion och verklighet är Runeborg ju helt på våglängd med en rad andra yngre förmågor med mindre känsliga författarnerver.

Människorna bakom Hammarskjöld

Björn Runeborgs bok Dag rör sig i gränslandet mellan fiktion och verklighet, skriver Tore Winqvist.