Människans rättssäkerhet i fara

Samma vecka som en av Stockholms morgontidningar rapporterar om samhällets otillräckliga resurser för att reda upp brott av skilda slag ger Torbjörn Flygt ut sin nya bok Verkan. Det är författarens fjärde roman och återkomst efter den sanslösa framgången med Underdog, som renderade honom 2001 års Augustpris.Förändringar i samhälletVill man knyta an till det tidigare författarskapet ligger romanen Män vid kusten, som kom 1997, närmast till hands. Det var där Flygt för första gången visade lejonklon, när han skrev om den rädsla för allt främmande och okänt som kan utmynna i en explosiv atmosfär och få livsavgörande verkningar. Läser man Underdog som en tidskrönika om ett folkhem som börjat spricka i fogarna går det likaså att hitta likheter med den nya boken.För också Verkan skildrar djupgående förändringar i samhället. Den här gången är det rättssamhällets förfall som nagelfars. Och den kriminalitet som breder ut sig och utgör en inte försumbar faktor i människornas syn på sig själva och sin omgivning. Samtidigt sträcker sig perspektivet en bra bit utanför vårt eget lands gränser. Med nya kulturer som konkurrerar om utrymmet följer även annorlunda värderingar såväl när det gäller rättsuppfattning som normer om rätt och fel.Torbjörn Flygts roman utspelas under några försommarveckor i ett högtrycksbetonat och majfagert Malmö. Även om staden inte ges någon ingående beskrivning är det ändå tydligt att det är dess sociala skiktning som intresserat upphovsmannen mest. Där finns förutom de välmående villaområdena och lyxbostäderna på de kajer där varvsnäringen förr hade sin hemvist på håll även ghettona med människor, som helt eller delvis står utanför en traditionell samhällsgemenskap.MalmömiljöerFörebilder för berättelsens utformning har författaren hämtat från thrillrarnas sfär. Brott som begås, eller förutsätts kommer att begås, utgör merparten av handlingen. Även poliserna finns med i skeendet. Men det allt överskuggande innehållet reserveras åt äkta paret Gunilla och Claes Backe. Hon är kyrkoherde i en församling i Malmös omgivningar, medan han dagligen infinner sig på stadens åklagarkammare för att se till att utredningarna bringas till sin fullbordan och rättvisan får ha sin gång.Förutom det statliga ämbetsverket med avstickare till tingssalen utspelas en stor del av handlingen bland villorna längs Salomongatan. De som bor här har tröttnat på polisens släpphänthet och inlett projektet grannsamverkan. Några bil­inbrott blir startsignalen och sammanhållningen underlättas av att en mc-klubb upprättat högkvarter i en närbelägen lada.GrannsamverkanRomanen växlar mellan interiörer från åklagarämbetet och paret Backes hem, där de bägge tonåringarna Marta och Nils gör sitt till för att ge stoff åt författaren i hans i traditionell rea­listisk stil komponerade berättelse. Så ryms där en skickligt avlyssnad hematmosfär med ungdomar mitt uppe i sin frigörelse från föräldraauktoriteten och scener från ett äktenskap, där avståndet mellan kontrahenterna oavbrutet ökar.Viktig för spänningen är den vändning grannarnas samverkan får i takt med att rädsla, fördomar och förutfattade meningar vinner terräng. Mobbning är en företeelse i tankens riktning. Torbjörn Flykt går ett steg längre och varnar för ytterligare ett slags mental självantändning, som också den kan drabba från början högst ordinära, oförvitliga och aningslösa medborgare. Det är när det senare ledet i begrepps­paret orsak och verkan självt tar kommandot, utan att någon riktigt förstår hur det gick till, som det kan bli riktigt farligt.Men mest väsentligt i romanen är dock den förvandling som kammaråklagaren Claes Backe genomgår allt eftersom målen blir allt svårare att vinna. De åtalade frikänns, fler och fler undan för undan, eftersom hela det svenska rättsystemet inte räcker till för den nya kriminalitet som breder ut sig. Det är då Claes Backe ansatt av trötthet, tvivel, självrannsakan och misstro grips av en tilltagande uppgivenhet.Torbjörn Flygts nya roman ger exempel och ställer frågor. Uppenbarligen har författaren åtskilligt på fötterna och sist i boken avtackas sakkunskap som stått till hans förfogande. I botten på resonemangen vilar naturligtvis frågan om vår rättssäkerhet. Säkert kommer romanen att väcka diskussion på sina håll. Inte minst borde den kunna ge landets jurister en del att tänka på. Men inte bara dem!Språklig njutningDäremot ställer man sig som läsare lite undrande inför de båda episoderna i boken som dels skildrar en tennismatch, dels i satirisk utstyrsel återger vernissagen på ett galleri. I varje fall kunde nog tennisepisoden antingen integrerats bättre eller dess närvaro ha motiverats lite tydligare.Språkligt är det dock som tidigare en njutning att läsa Torbjörn Flygt. Hans rappa tempo, flytande och smidiga språkbehandling är det inte minst imponerande i den nya boken. Förutom i dialogerna är det särskilt i miljö- och naturbeskrivningarna han visar sitt verbala mästerskap. Så här skriver bara en riktigt stor ordbegåvning. Att ta del av hans virtuositet härvidlag ger den kanske allra största behållningen den här gången.