Mångsidigt om slavhandeln

För inte så länge sedan avled uppsalaprästen Stiv Jakobsson. Han var missionshistoriker och hade 1972 försvarat en dissertation med titeln "Am I Not a Man and a Brother?" och en underrubrik, som angav att den tog upp slaveriet i Västindien mm. Denna avhandling har utnyttjats av Adam Hochschild i hans bok om Kampen mot slavhandeln. Det som Jakobssons titel angav, således att slaven tänktes ställa sig frågan om inte han också var en människa och en broder, spelar stor roll i Hochschilds framställning. Keramikern Wedgwood lät 1788 designa en medaljong med denna text och den blev genast en stor framgång. Hochschild skriver: "Wedgwoods knäböjande afrikan, motsvarigheter till de rockmärken vi bär under valkampanjer, var antagligen den första masspridda loggan för en politisk kampanj."Särskild en händelse ledde till att Storbritannien till sist avskaffade slaveriet. En lång och rödhårig teologistuderande Thomas Clarkson steg under en ritt i Hertfordshire en junidag 1785 av sin häst, satte sig ner i gräset och insåg att nu måste han göra något för att "få ett stopp för eländet", dvs. slaveriet. Han hade haft sina föregångare, men främst genom hans insatser skedde verkligen något. Skalden S.T. Coleridge kallar honom "en moralisk ångmaskin" och Hochschild säger att Clarkson står i "själva mitten" av hans egen bok. Han har också fått en minnessten i Westminster Abbey, men den tillkom först 1998!Men en enda man, om än så engagerad, kan inte göra allt. Nästa länk i händelsekedjan var när ett dussintal män, bland dem Clarkson, träffade samman på ett anspråkslöst londontryckeri 1787. Den grupp som konstituerades kallades abolitionistkommittén. (Abolitionisterna strävade efter att avskaffa slaveriet. Det bör understrykas att innebörden av termen inte var helt densamma i England som i USA.)I boken behandlas brittisk abolitionism. Författaren understryker att slavar fanns i de flesta länder klotet över. Men just den brittiska slavhandeln hade under sekler dominerat haven; man försåg alla marknader, som hade behov av denna billiga arbetskraft. Rörsockret, som särskilt producerades i Västindien, var den viktigaste varan; författaren jämför med den betydelse som oljan har inom våra dagars världsekonomi. Länge kunde knappast en enda engelsman tänka sig att förbjuda slavhandeln, själva grunden för imperiets blomstrande ekonomi. I boken återges målande situationen på slavskeppen. Det är outhärdliga sidor, men man måste ta sig igenom dem för att förstå läget.Kväkarna hade stor betydelse för ett omtänkande och flera företrädare för denna rörelse ingick i abolitionistkommittén. Viktig var också den fokusering på människans frihet som präglade senare delen av 1700-talet men den skall inte överskattas. Makabert är att fransmännen efter 1789 döpte om ett av sina slavfartyg till "Frihet, jämlikhet och broderskap" men fortsatte den inkomstbringande trafiken precis som tidigare. Abolitionisterna i England arbetade efter olika linjer på ett nästan "modernt" sätt, genom att påverka parlamentsledamöter, genom pamfletter och tidningar, genom värvningskampanjer. Självfallet var motståndet från många håll hårt och inte heller alla uppriktigt kristna tog, som man skulle kunna tro, avstånd från slaveriet. Det fanns också många i England som ogillade slavhandeln, ombesörjd av råa skeppare, men trodde att läget på de västindiska plantagerna var gott, eftersom ägarna var infödda britter. För att göra en lång historia kort kunde parlamentet 1807, 20 år efter abolitionistkommitténs första sammanträde, fatta beslut om att slavhandeln skulle upphöra. 30 år senare, den 1 augusti 1838, avskaffades slaveriet i hela brittiska imperiet.Hochschilds bok är, vilket förhoppningsvis bör ha framkommit, central i fråga om ämnesval. Analyserna är väl genomförda och dessutom skriver författaren personligt och piggt. Människan ställs i centrum på ett föredömligt sätt. Slavarna själva når man inte så ofta, men undantag finns. Intressanta är föregångsmännen (och -kvinnorna), i kampen mot slaveriet. Clarkson har nämnts. En annan var William Wilberforce, filantrop med stort inflytande inom parlamentet.Den mest säregne i abolitionistgalleriet är John Newton. Havisste vad han talade om, eftersom han som elvaåring gått till sjöss och en tid själv varit kedjefånge hos en svart slavhandlare. Men han kom loss och företog som befälhavare många resor på eget slavskepp. Han skrev glödande kärleksbrev till sin fästmö (senare hustru) och läste som kristen dagligen bibeln på båten men drog sig inte för att flitigt utnyttja de kvinnliga slavarna sexuellt. Slutligen lämnade han dock slavhandeln och blev präst. Att han slöt sig till abolitionisterna var för dessa en stor vinst. Han skrev hundratals psalmer, varav en ännu sjungs över hela världen (Sv. ps 231). Vers 3 lyder: "Jag kom ur tvivel, mörka djup,/ ur vanmakt och ur skam./ Den nåd som bar mig intill nu/ skall bära ända fram."