Mångbottnad berättelse

När man vänt den sista sidan (347) i Kjell Erikssons senaste bok så förstår man äntligen varför den heter som den gör: Svarta lögner, rött blod. För Opus 9 i serien om Ann Lindell gör verkligen skäl för sitt namn.
Och redan när man läst de första sidorna frustar man lätt till av förtjusning. Karln har utvecklat sitt språk väldigt mycket! Det lever, tar tag och författaren hanterar det säkert, närmast virtuost.

När bokens första mordoffer Bosse Gränsberg påträffas ligger han på mage på en ödslig plats som om han kastats ut från ett flygplan. "En misslyckad fallskärmshoppare", beskriver Kjell Eriksson den döde. Och när Uppsalapolisen Ann Lindell knappt klarar sina tre roller som polis, mamma och kvinna summerar författaren hennes inre: "Det värkte som en mental whiplashskada". Det lakoniska är verksammare än det ordrika!
En liten, liten solfläck: Eriksson envisas med att skriva "en slags" i stället för "ett slags", men det har han nog gemensamt med hela sin generation?

"Ann Lindell är duktig på brottsfall men dålig på att leva. Den ende som egentligen betyder något för henne är sonen Erik", sägs det i förlagstexten på omslagets baksida. Men sommaren 2007 träffar hon Anders Brant, en journalist med oro i kroppen och själen. De får en kort tid av passion - innan han plötsligt reser i väg "en vecka eller två". Vart säger han inte.
Det är strax därefter som den hemlöse Bosse Gränsberg hittas ihjälslagen på en vägslänt utanför Uppsala, nära den övergivna redskapsbod där han bott. I mordoffrets ficka finns ett papper med ett telefonnummer, och Ann Lindell får en chock när hon vid en genomgång på polishuset får veta att telefonnumret går till -Anders Brant. Trots sina många år som polis tar hon sig inte samman och berättar om sin relation till Brant utan tiger. Det här kvaddar henne rejält, både som polis och som människa.
Hon väljer att ägna den kraft hon trots allt har åt "Fallet Klara Lovisa", en sextonåring som är spårlöst borta, säkerligen mördad. Lindell har en sällsynt bra och empatisk kompis i poliskollegan Sammy Nilsson, och genom honom och andra kolleger får hon så småningom veta att Anders Brant finns i Brasilien.

Kjell Eriksson byter nu scen allt tätare och stannar omväxlande hos Anders Brant i en liten ort i Brasilien och hos andra nyckelpersoner i boken. Scenväxlingarna kan bli riktigt snabba så man måste hänga med! Men att ofta tvingas byta perspektiv, som ju ändras med huvudpersonerna, ger också läsaren en extra dimension. En enda gång känns ett kapitelslut rumphugget som i en halvbra sommarföljetong.Författaren är en mycket skarpögd miljöskildrare, och läsare från Uppsala har en extra favör när snart sagt alla tänkbara miljöer i staden och dess omgivningar blir scener för brott - och brottsbekämpning.
Och trädgårdsmästaren/författaren har alldeles uppenbart inspirerats av sina resor, bland annat till just Brasilien. "Aldrig skriver jag så koncentrerat och disciplinerat som när jag känner dofterna från havet eller den odlade jorden och hör ljudet av redskap och människors röster", har han själv berättat.

Det här är en mycket rik berättelse med många bottnar och med starka sympatier för utsatta människor som hamnat "på sidan om". Författaren är dessutom en god kvinnoskildrare, och Ann Lindell som har huvudrollen skildras inkännande och med värme. Intrigen är inte grovhugget glasklar som i en billighetsdeckare, och i upplösningen finns en rejäl portion logik. Dessutom lämnas läsaren i en lite kittlande och lagom osäkerhet: var det verkligen han som ? ? Var det inte i stället ? ?

I ett förlagsblad där Kjell Eriksson presenteras nämner han som en av sina svagheter: "trots framgångar med mina böcker tror jag mig många gånger inte kunna skriva". Den farhågan måste han rimligen avskriva! Kjell Eriksson är en komplett och färdig författare med ett ytterst läsvärt och språkligt njutbart Opus 9 bakom sig.

Mångbottnad berättelse

Uppsalaförfattaren Kjell Eriksson är en komplett och färdig författare skriver Gunnar­ Olsson om författarens i dag utgivna roman Svarta lögner, rött blod.

Uppsalaförfattaren Kjell Eriksson är en komplett och färdig författare skriver Gunnar Olsson om författarens i dag utgivna roman Svarta lögner, rött blod.