Många vinklar på uppländsk kulturhistoria

Riktiga pärmar, fint papper, en sju-åtta artiklar och en lång rad korta berättelser "från fältet" - så ser årsboken Uppland ut till det yttre. Denna bokutgivning följer en mycket gammal tradition, och har Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund som utgivare och landsantikvarien som redaktör.

Senaste utgåvan, Uppland 2008, har texter som behandlar forntida stormäns gravseder - men även t ex Vaksala torg i Uppsala i nutid. Att två av artiklarna avhandlar arkeologi är ingen slump: 1869 tillkom fornminnesföreningen, och så sent som 1980 bildades det nuvarande länsförbundet med fornminnesföreningens medlemmar som en viktig del. Huvudsakligen genom deras avgifter finansieras årsböckerna.
Ett stycke släkthistoria inleder boken. Det är Carin Ax, bland annat uppskattad konstnär, som skrivit Berättelsen om Mathilda Ersdotter. "Thilda" var en bondflicka från Jumkils socken som dog ung, bara 30-årig, i Dallas, USA. Genom bevarade brev och bilder, som förmedlats av Carin Ax bror Torsten, får vi en inblick i en ung människas strapatsrika liv under 1880-talets Amerikafeber.
E 4-byggandet föregicks som bekant av landets mest omfattande arkeologiska undersökningar. Malin Gustavsson vid Upplandsmuseet tar i sin artikel Skärvstensgravarna i Kättsta upp den väldiga mängd skärvsten som vid Kättsta i Ärentuna förbryllade arkeologerna under grävningarna 2002-2003. Skärvsten är härdrester, och i fältets 109 gravar fanns det gott om varan. Malin Gustavsson funderar över detta.

I artikeln Ny plats för loppis och musik beskriver Katarina Ek-Nilsson och Birgitta Meurling ett Vaksala torg i förvandling. För några år sedan gjorde en grupp etnologer ett fältarbete kring torget, och författarna ger en tillbakablick.
Något av kuriosa behandlar Ingvar Svanberg i artikeln "Thet war storth wnder". Det handlar här om en stor val som 1489 strandade i Roslagen. Dess knotor finns delvis kvar, nogsamt fotograferade.
Martin Rundkvist och Annika Westerholm skriver om Kammargravfältet vid Danmarks by och menar att fältet vittnar om "Svea-aristokrater från en bister guldålder". Varför dessa två skriver om fynden förstår jag inte riktigt. Det var nämligen Astrid Wexell som i slutet av 60-talet ledde grävningarna både där och i Söderby, lite längre söderut, och båda var undersökningar inför den tidens stora E 4-bygge. Hon har tidigt (1975) i årsboken Uppland skrivit om detta under rubriken Två gravfält i Danmarks socken, och återkommit till ämnet 1993, 1997 och senare.

Artikeln i Uppland 2008 förgylls med ett tiotal vältagna färgbilder av Martin Rundkvists hand, och skribenternas ingress är lite av "pang på" och bör, med bland annat ett citat ur Ragnarök, fånga läsaren:
"Glöm Sverige. Glöm Gustav Vasa. Glöm medeltiden, den har inte varit ännu. Och glöm framför allt vikingatiden. Nu är det 400-tal - 'yxtid, svärdstid, sköldar klyvas' - och ingen vet hur det skall gå med världen."
Det fanns drygt 40 obrända gravar i Danmarks by, och det gör gravfältet ovärderligt. Från grävningen har Wexell renskrivit fältanteckningarna, med alla anläggningarna i nummerordning och med kompletta fyndlistor.
Rundkvist och Westerholm tar också upp de nio guldbrakteaterna i Söderbyskatten från 1876, med nyfyndet 1995 av den tionde, unik och bildrik. Allt, fynden vid kyrkbyn och vid Söderby och brakteatskatten i Söderby, allt detta vittnar om en aristokrati som glömdes bort:
"Några av de mest framstående fick sin sista vila i kammargravar, som vid Danmarksby utanför Uppsala", konstaterar författarna.

Med en uppsats om dödsrunor om män i näringsliv och akademi, och ännu en med etnologisk vinkel, I flykten från jorden ligga kvinnorna främst, avslutas årsbokens artikeldel. Uppland 2008 är välmatad, trevligt bildsatt och med artiklar från många olika fält.

Många vinklar på uppländsk kulturhistoria

Årsboken Uppland 2008 är välmatad, trevligt bildsatt och med artiklar från många olika fält, skriver Gunnar Olsson.