Malmstens loggbok del II

Konceptet är detsamma, formgivningen i princip likaså när Bodil Malmsten nu ger ut sin andra loggbok från sin egen verklighet. Och nu liksom förra gången är titeln ett citat. Kom och hälsa på mig om tusen år skrev en gång den ryske poeten Majakovskij som svar till dem som ansåg att hans dikter var alltför tillfälliga. Och Malmsten, som annars inte precis utmärker sig för ett överdrivet självförtroende som författare, lånar den uppstudsige Majakovskijs ord med följande tillägg:

En bok skrivs alltid under hotet om de tusen åren, att skriva en bok är att skriva sin egen gravsten, det som står skrivet i boken är lagt under evigt lock.

Bodil Malmsten fortsätter trots detta att i skön fragmentarisk form berätta om sina tankar, känslor, erfarenheter, läsefrukter och upplevelser i franska Finistère, där hon sedan några år har sin hemvist, och om det tillfälliga besöken i det gamla hemlandet Sverige. Boken kan således med fördel läsas som en naturlig fortsättning på fjolårets Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, den gången med ett Montaignecitat som titel. Den boken var för övrigt rikt tryfferad med citat inte bara från Montaigne utan från en rad andra Malmstenska valfrändskaper.
Den här gången har Bodil Malmsten medvetet föresatt sig att inte luta sig mot andra författare (annat än undantagsvis) utan i stället lita helt till sin egen penna. Det är ett beslut på gott och ont. Tveklöst har Bodil Malmsten tillräckligt eget att berätta och kommentera, och hennes iakttagelser av mentaliteter och tillstånd i dagens samhälle liksom i det egna livet är klart läsvärda. Dessutom äger Malmsten en både vass och avslöjande klok penna; det vill säga hennes stilistiska och språkliga förmåga finns det ingenting att klaga på. Ändå saknar jag de många hänvisningarna till Malmstensförfattarfränder som tveklöst berikade den förra boken. Nu har hon i stället rätt många referenser till de filmer och tv-program hon ser, intressant det också, men inte lika värdefullt som de litterära referenser som berikade den förra boken.

Dessa små invändningar till trots är den nya boken full av klokhet, ofta nästan aforistiskt formulerad, om politik och kultur, i Frankrike och i Sverige, om resandets vedermödor, författarskap och språk och så en och annan rad om den älskade trädgården i Finistère. Kort sagt en riktig Bodil Malmsten-bok, att avnjutas som sträckläsning eller kanske ännu hellre i små doser för daglig uppmuntran, inspiration och reflektion.
Om det är en bok som håller i tusen år får nog ändå förbli osagt. Det räcker gott ändå.

Malmstens loggbok del II

Bodil Malmstens nya bok Kom och hälsa på mig om tusen år är en naturlig fortsättning på fjolårets loggbok, skriver Cristina Karlstam.