Magister McCourt berättar

EN NY BOK. Nästan över en natt förvandlades den okände engelskläraren Frank McCourt till en eftertraktad och beundrad succéförfattare. Det var med den självbiografiska romanen Ängeln på sjunde trappsteget som 65-årige McCourt gick från en anonym lärarroll till en offentlig författardito. Boken om hans fattiga barndom i irländska Limerick dit hans föräldrar återvänt efter några års vistelse i USA blev en världssuccé och har även filmats.Några år senare kom fortsättningen med boken Lyckans land där McCourt efter diverse tillfälliga jobb hamnar som lärare i USA dit han återvänt som 27-åring. Att även Lyckans land skulle få en fortsättning tycktes nästan givet: uppenbarligen hade McCourt åtskilligt mer att berätta om sin inte alltid framgångsrika lärarkarriär i USA.Och nu har den kommit, författarens tredje bok med den koncisa titeln Magistern. Och som titeln anger är det om hans 30 år som engelsklärare vid amerikanska high schools som boken handlar. Det är en oprövad och mycket osäker 27-åring som går i land i USA och så småningom får ägna sig åt det yrke till vilket han utbildats. Med slagkraftig humor och en rejäl portion självironi beskriver McCourt sina stapplande försök att fånga de amerikanska tonåringarnas uppmärksamhet i klassrummen. Alldeles enkelt är det inte. Men så småningom hittar McCourt sin egen väg som lärare och skyr inte de mest okonventionella knep och metoder för att åstadkomma det förtroendefulla förhållande mellan lärare och elev som han menar är förutsättningen för ett meningsfullt lärande. Med en rad konkreta exempel från skolans vardag och med konturskarpa porträtt av några av alla de hundratals elever som han stött på under sin lärarbana målar författaren upp en bild av amerikanskt skolliv om säkert väcker igenkännande leenden även hos en svensk publik. Det hela är en charmfull, humoristisk men även tänkvärd och direkt uppfordrande skildring.Att Frank McCourt så småningom blev en alldeles lysande lärare råder det knappast något tvivel om. Själv är han emellertid mycket blygsam om sin verksamhet. Och nog märker man att det är en man med länge oförlösta författardrömmar som tillbringat 30 år av sitt liv i skolsalar. Magistern slutar för övrigt med en elevs uppmaning till sin lärare att skriva en bok:Det ringer ut och de strör konfetti över mig. De önskar mig ett gott liv. Jag önskar dem detsamma. Jag går färgspräcklig genom korridoren.Någon ropar: Hallå, magistern! Magistern borde skriva en bok.Jag ska försöka.Vid höstens bokmässa i Göteborg roade och hänförde Frank McCourt sin stora publik så som han säkert roade och hänförde sina unga elever. Med dräpande humoristisk självironi beskrev han hur lycklig han egentligen var över sin fattiga, eländiga barndom som öppnat så många dörrar och gjort honom till en berömd författare.Och visst är det så. Och inte bara en bok har det alltså blivit, som eleven där i high school föreslog, utan tre. Och, anförtrodde Frank McCourt sina läsare i Göteborg, en fjärde är på gång. "Jag försöker skriva en roman", sade McCourt och fick långa varma applåder. Magistern har verkligen blivit den författare han drömde om att bli.