Efter att tyska recensenter rikt lovordat Silke Scheuermanns roman Die Stunde zwischen Hund und Wolf (2007) översattes den snabbt till svenska av förlagschef Svante Weyler själv. Den fick titeln Timmen mellan hund och varg och kom redan 2008.
Scheuermann debuterade med en diktsamling 2001 och därefter skrev hon ytterligare en innan hon gav sig i kast med den nu föreliggande novellsamlingen som i original heter Reiche Mädchen (2005). Det är alltså förövningarna till genombrottet vi nu får ta del av med den svenska titeln Rika flickor.
Författaren beskriver, i de sju noveller som ingår i boken, kärlekens dissonanser. Det finns ingen kontakt, ingen innerlighet ? novellkaraktärerna glider förbi varandra men krockar ändå. Kärleken är oerhört svårfångad i Scheuermanns värld.
Ledorden är ensamhet, betraktande, vemod och osäkerhet. Betoningen ligger på det kyliga betraktandet. Men det är inte bara berättarens motpart som betraktas, de olika berättarna betraktar också sig själva som om de vore några andra än de är. I detta finns ett djupliggande ångestskri. Men Scheuermann låter det bara viskas mellan raderna. Det är oerhört verkningsfullt om man bara får syn på det.
I en av novellerna har den som berättar tröttnat på sin man och lämnar sakta men säkert och metodiskt över honom till en kvinna hon nyss lärt känna. Hon gör det som om det vore den mest självklara handlingen i världen. I en av de starkaste novellerna bygger en man ett dockskåp till sin systerdotter samtidigt som han betraktar sitt kraschade äktenskap. Språkligt sett känns åtminstone några av novellerna märkliga i sitt val av bilder. Det kan bero på översättningen eller på att författaren helt enkelt ännu inte hade utvecklat sitt språk när hon skrev den här boken för 6?7 år sedan. Men Scheuermann är i Rika flickor utomordentligt bra på att skildra sina karaktärers inre liv i kärlekslösa relationer. På den punkten är författaren mycket lyhörd. Den kvaliteten blir behållningen med läsningen av novellerna.