LundeQ-pristagare i levande radioversion

Det är vid det här laget många som läst och tagit till sig Åsa Linderborgs bok om sin barndom och uppväxt Mig äger ingen. Den var en av fjolårets i särklass allra starkaste böcker och nådde så nära det går att komma Sveriges finaste litterära utmärkelse Augustpriset. Nu fick den Lundequistska bokhandelns litteraturpris och det är heller inte fy skam. Helgen som gick och kommande helg, med repriser däremellan, har romanen blivit radioteater. Pia Gradvall som dramatiserat har dock knappast haft någon lätt uppgift. Bokens handling rör sig från den tidiga barndomen fram till dess att Åsa Linderborg disputerade i historia. I romanen ligger tyngdpunkten på de drygt tio år då huvudpersonen levde tillsammans med sin pappa, härdarmästaren Leif på Svenska metallverken i Västerås. Pia Gradvall har strävat efter att låta alla åren vara med. Det betyder att det aningen rapsodiska berättandet för bokens senare del fått bestämma åtskilligt också vad gäller det mest laddade stoffet från tiden i lägenheten vid Rönnbergagatan.

Att Peter Schildt i sin regi förmått levandegöra så mycket i den självbiografiska berättelsen får i stor utsträckning sägas vara skådespelarnas förtjänst. Leif Andrée i rollen som pappa Leif står här i en klass för sig. Där finns känsligt avlyssnade tonfall och en bullrighet som ger orden en mäktig precision, när den lilla familjens vardagliga mönster och inre belägenhet får en konturfast gestaltning. Det inte minst imponerande med rollprestationen är att den så övertygande får fram den undertext som handlar om ensamhet, saknad och sorg. De stämningar som i den här radioversionen kanske mera än allt annat fyller hemmet, sedan mamman dragit sin färde. Vad Leif Andrée så hörbart förmedlar blir därmed även den tillkämpade manlighet som uppstår för att försöka dölja de egna och djupaste känslornas otillgänglighet. Det är inte svårt att se hur här finns ett sammanhang med den tilltagande alkoholismen.
Även Angela Kovacs har en hel del att tillföra i sin roll som Åsa. Särskilt skall hon hållas räkning för tilliten till texten, som nog är det enda framkomliga sättet att närma sig en gestalt där allt är paketerat och tolkat redan i förlagan. Det som skiljer det på många plan berörande innehållet i boken från hörspelet är att skulden och känslorna av svek blivit tydligare vid det här tillfället. Här har Pia Gradvall genom sina annorlunda betoningar lämnat ifrån sig sin egen läsart av romanstoffet. I grundtexten är även den flyktande mamman indragen i en sådan tankevärld. Men där framgår dessutom vidden och djupet av vilken stor kärleksförklaring till pappa Leif Åsa Linderborg åstadkommit med sin bok. Säkert har hon därmed inte sagt sista ordet om sin onekligen udda och i en hel del avseenden utsatta barndom.

För så vitt Åsa Linderborgs uppgifter och arbete på Aftonbladets kulturredaktion, där hon nu blivit biträdande chef, inte tar alla hennes krafter i anspråk, under dagtid och på fritiden, blir det förmodligen flera rapporter framöver om det svenska folkhemmets 1970-tal. Första delen av radioversionen sänds i repris kommande helg. Då har andra delen premiär och den går också ut i etern en vecka senare. Det bör dock inte hindra någon som till äventyrs fortfarande är obevandrad i romanen att se till att pocketutgåvan av den finns med på listan över sommarens semesterlektyr.

LundeQ-pristagare i levande radioversion

Passa på att lyssna till Åsa Linderborgs LundeQ-prisbelönade roman Mig äger ingen när den nu blivit radioteater, skriver Bo-Ingvar Kollberg.