Lucifer som brödskrivare

Gunnar Ekelöf, den store poeten, var också en utmärkt prosaist. Som sådan framträdde han i essäer, betraktelser och skisser som han själv gav ut i bokform — bl a samlingarna Promenader och Blandade kort — men också i en lång rad bokrecensioner. Förra våren lät Gunnar Ekelöf-sällskapet samla och i en volym ge ut samtliga hans bidrag till (den nu för andra gången avsomnade) Bonniers Litterära Magasin, och som komplement föreligger nu de artiklar han fick införda i Social-Demokraten, Vi och Dagens Nyheter.Utgivaren Göran Martling förmodar i sin inledning att det ofta var ekonomiska skäl som kom Ekelöf att medarbeta i pressen. Efter att ha genomlevt sin ungdom utan pengabekymmer tack vare arvet efter sin far fondmäklaren tvingades han abrupt att lägga om livsstil sedan hela förmögenheten gått om intet i Keugerkraschens spår. Det hör till de många märkliga dragen i denna neurotiska personlighet att han fördrog lyckoomkastningen med ett slags stoisk behärskning, fann sig i ett liv under mycket knappa villkor, ibland med en husvagn som hem, och arbetade flitigt för att dryga ut den magra inkomsten som poet. Hans bokrecensioner är att betrakta som brödskriveri men präglas av ansvarskänsla och stilistisk omsorg.Ett par artiklar i veckanHösten 1937, vid just fyllda 30 år och med tre diktsamlingar bakom sig och en fjärde på gång, erbjöds han att vikariera för Erik Blomberg som kritiker i Social-Demokraten, och från slutet av oktober fram till jul skrev han inte mindre än 19 artiklar, dvs ett par i veckan. Flera av dem utgör samlingsrecensioner och behandlar upp till fyra nyutkomna verk, mest diktsamlingar. Han läste med andra ord i snitt tre nya böcker per vecka, vilket nog utgör en bidragande förklaring till hans återkommande klagan över att det ges ut alldeles för mycket dålig litteratur.Den första han får att bedöma är Tora Dahls roman Inkvartering som får betyget "kräsen stilkonst" medan Berit Spongs diktsamling Dam med parasoll befinns "sakna den fina lyhördhet och känslighet för ordens egenliv som göra vers till poesi". Bland de många nu bortglömda författarnamnen dyker det upp ett och annat som skulle bli stort.Hårt åtgångenDen unge Karl Vennbergs Hymn och hunger blir hårt åtgången: "Även om det på de dryga 125 sidor han hemburit åt muserna kan slumpa sig till en vacker dikt" befinns det mesta ofärdigt. Den framtida kollegan i Svenska Akademien Artur Lundkvist röner med sin Sirensång bättre bedömning. Ekelöf är genomgående oskrymtat uppriktig i sina värdeomdömen och eftervärlden har i allmänhet givit honom rätt. Men han är aldrig elak och ger för det mesta goda skäl för sin åsikt.Positivt om BlombergEn av de längsta artiklarna i Social-Demokraten ägnas en volym med översättningar av modern amerikansk lyrik utförda av samme Blomberg vars tjänst han tillfälligtvis uppehöll. Den är starkt positiv och som exempel på översättarens skicklighet återger han några strofer ur Walt Whitmans berömda elegi över president Lincoln, den med refrängen "sent eller tida, du ljuva död". Tongångarna i denna dikt kommer ibland nära den elegiska poesi Ekelöf själv skrev under detta skede.Huvuddelen av Ekelöfs åtta artiklar i Vi publicerades åren 1946—48 och ägnas huvudsakligen nyutkommen lyrik. Tiden är alltså fyrtiotalismens genombrottsår då Ekelöf själv avancerade till främsta ledet. Ändå behåller han en objektivt distanserad ton och låter sig bara då och då ryckas med — av storheter som Rabbe Enckell och Bertil Malmberg.Det är i synnerhet den senares samling Under månens fallande båge som väcker hans entusiasm. "Befriad dikt" kallar han sin recension, och befrielsen avser både den lyriska diktionen och den underliggande livsåskådningen. Författaren hade tidigare prövat en kristen väg som han nu förkastar till förmån för en gestalt som uppträder flitigt även i Ekelöfs senare diktning: Lucifer som inkarnationen av den stolt upproriska människan.Om du tager din hand ifrån mig Gudom du låter mig falladå faller med dighalva ditt väsen.Skönheten dör väl ej:den fortlever som viljemönsteroch hög gestaltmen den tonar icke.Aldrig ur tillvarons djupmer stigerrysande lust.Herre betänk dig välinnan du överger mig.Det var en predikan som satanisten Ekelöf gärna lyssnade till. Annars går det sällan några trådar från hans recensioner till hans egen poesi. Men så här låter Ekelöfs Vedersakare i ett efter hans död publicerat utkast:Människor påstår sig frukta digmen det är mig, Lucifer, de fruktar.Jag lär dem ont och gottsant och falskt, skönt och fultmen jag lär dem.Du har dragit dig tillbakatill dina epikureiska trädgårdar.De säger sig frukta Gudmen det är mig, Djävulen, som de fruktaroch jag kan skilja skönhet från falskhet.Förstrött intryckEkelöfs bidrag till DN är sexton till antalet, publicerades vid 1950-talets mitt och gäller böcker i blandade ämnen, bl a två av Aldous Huxley om orientalisk filosofi, meskalin m m. I dessa sena tidningsartiklar gör Ekelöf ett mera förstrött intryck. Det var också poetiskt förhållandevis magra år. På djupet bearbetade han stoff och upplevelser som några år senare skulle eruptera i den stora Diwantriologin. Då fanns det inte tid och kraft att ödsla på brödskriveri, diktarkallet krävde allt.