Loggbok om liv och längtan

De från norr kommande leoparderna är titeln på den tredje loggboken av Bodil Malmsten, nedtecknad mellan maj 2007 och april 2009 och med avsändningsort "staden vid Atlanten" dit författaren tagit sin tillflykt efter avskedet från Finistère. Om detta senare berättade hon i fjolårsboken Sista boken från Finistère. Det var ett uppbrott som av allt att döma var både geografiskt och mentalt och långt ifrån frivilligt. Svårigheterna att acklimatisera sig i den nya miljön var påtagliga i fjolårsboken.

När Bodil Malmsten nu ger ut sin tredje dagbok med rapporter från såväl inre som yttre resor blir denna vantrivsel med livet allt mer påtaglig. "Jag är gammal och ledsen, jag vantrivs i staden där jag bor och kunde lika gärna ha tagit Tulo som de olika depressanter jag testat sedan september", heter det på ett ställe i den nya boken.
Om det Malmsten kallar "staden där jag bor" och dess människor får läsaren glimtar, varvade med reflektioner över lästa böcker, tv-program, tidningsartiklar och en hel del annat. En särskild roll spelar Malmstens grannar, den ständigt forcerat verksamme mannen och hans nästan lika frekvent migränsjuka hustru. Grannarna spelar här en roll liknande den som Madame C tilldelats i böckerna från Finistère.

I övrigt känns Bodil Malmsten igen också den här gången genom sina tänkvärda, språkligt träffsäkra iakttagelser av stort och smått i tillvaron. Ett kort avsnitt handlar om författarens gästspel som regissör av sin egen pjäs på Stockholms stadsteater 2008. Det är ett stycke man gärna hade sett utvidgat lite mer.
Annars är det huvudsakligen dagsaktualiteter i såväl det franska som det svenska samhället som upptar Malmstens intresse. Inte minst avlyssnar hon känsligt den språkliga förflackningen i sin samtid genom att vända och vrida på orden och söka avtvinga dem deras verkliga mening bakom slentrian och jargong. Men också tämligen till synes obetydliga företeelser i vardagen avslöjas som markörer i Malmstens samtidsanalys, inte sällan med en svart humor som grundstämning. "Världen blöder och i Sverige hamstrar svenskarna glödlampor", skriver hon. Och som kommentar till de populära frågesportprogrammen i fransk tv: "Frågesporten pågår som om ingenting hänt. Frågor som har sina svar."
De andra frågorna, om hur vi lever våra liv, har sällan några givna svar i Malmstens universum. Om kriget i Gaza skriver hon med desperat vilsenhet i undertexten: "Vad gör man med sin maktlöshet, vart ta vägen?".

En sak tycks författaren dock vara säker på: längtan till Sverige. Inte längtan hem; hem finns inte, "jag bor ingenstans, jag är lost". Men denna längtan får ändå sin tydliga språkliga hemvist när Malmsten skriver:
"Jag längtar till Nils Ferlins Sverige, till landet som inte är, jag är sentimental och sorglig och för tillfället inte återvinningsbar".
Att den nya boken fått att Aspenströmcitat som titel är ett annat sätt att markera en välfrändskap i det existentiella främlingskapet som de båda författarna delar. Och den koncentrerade karaktäristik av Werner Aspenströms författarskap som Bodil Malmsten delger läsarna alldeles i början av sin bok är av sådan lödighet som bara en mästare vid datorn är mäktig.
De från norr kommande leoparderna är en tankebok att ofta återkomma till.

Loggbok om liv och längtan

Tonen är mörkare än tidigare i Bodil Malmstens i dag utgivna tredje loggbok med titeln De från norr kommande leoparderna, skriver Cristina Karlstam.