Ljusglimtar trots mörker

– Jag drar mig inte för att skriva om våld.  Men kampen för överlevnad finns där alltid. Det är mycket våld i världen. Intressant att skildra det. Men jag skriver inte splattrigt, säger han.

Som militärpastor på deltid på Ärna, alltså F 16, har han mött människor som tjänstgjort i världens stridszoner. Han har också skött ceremonier när stupades kistor anlänt till flygplatsen.
– Jag vet inte om det direkt har påverkat mina böcker, säger han.

Men erfarenheten, i andra hand, av världens våld finns där i alla fall erkänner han.

Att skriva böcker är en syssla som kräver inte bara idéer om berättelser, utan också tid och tålamod. När och var skriver Mattias Lönnebo? Han är ju präst på heltid och har dessutom familj.
– Jag är inte sådan att jag behöver sitta ensam i en stuga i två veckor för att skriva. Jag går ofta upp tidigt på morgonen, medan de andra sover. Skriver en stund, sätter på kaffet, väcker familjen. Och så passar jag på att skriva på små lediga stunder. En sida om dagen i några hundra dagar så har man en bok ...

När en bok är skriven vill den ut till sina läsare. Åtminstone vill författaren få den utgiven – inte så lätt i dagens förlags-Sverige. Mattias Lönnebo har upplevt några refuseringar, men också fått ja från två förlag.

Debutboken Örnsommar, om den mobbade pojken Johannes väg till identitet och kärlek, gavs ut på Faun förlag 2010. Fantasyromanen Amsalor och draken, den första i en trilogi, har getts ut i år av Bombadil Publishing. Nästa del, Kanariefågeln och fladdermusen, är färdigskriven och ska så småningom lämnas till påseende till förlaget. En tredje del är klar – i huvudet på författaren.

Den utgivna Amsalorberättelsen – som ligger på topplistan i Drottninggatans Bokhandel i Uppsala – handlar om en medvetslös mamma, vars själ befinner sig i en annan värld, och hennes barns kamp för att rädda henne genom att ge sig in i en annan strid, i denna andra värld. Den tredje boken, skräckromanen Den gråtande madonnan på Monte Pino, har Mattias Lönnebo gett ut på egen hand med hjälp av books-on-demand-tjänsten Publit.

Omslagen till Örnsommar och Den gråtande madonnan har han gjort själv. Amsalors står förlaget för.

Just nu är det en helt annan bok som upptar Mattias Lönnebos tankar.
– En thriller om trafficking och de utsatta barnen som säljs och utnyttjas. En otäck och kontroversiell roman där inget är vitt eller svart.  Researchen var särskilt otäck att göra. Boken blir hemsk men ändå inte nattsvart.

Han tänker berätta om de sålda barnens verklighet med hjälp av gråskala snarare än med svart och vitt. Det finns gott i det onda och kan finnas ont i det goda i livet, säger han. Men lägger till att det naturligtvis inte alls finns något gott i sexhandeln, utan att det handlar om barnens förmåga att finna glimtar av ljus i mörkret.

Det är något som binder samman hans böcker: att mörkret aldrig är totalt. Det finns alltid något ljus, någon väg att välja.

Anar man en inspirationsblandning av Astrid Lindgren och CS Lewis här?
– Ja, absolut när det gäller de tre utgivna böckerna. Jag inspireras också av Tolkien och Ursula Le Guin - hon är fantastisk!

De flesta författare signerar böcker i boklådorna och föreläser och läser ur sina böcker. Mattias Lönnebo också?
– Jag är ute ibland på hobbynivå. Och så deltog jag i fantasymässan Eurocon 2011 i Stockholm i juni och höll en föreläsning om ”Fantasy som förmedlare av hopp och livsmod”.

– Jag hävdade just att det alltid måste finnas en liten ljusglimt. Men det var inte alla som tyckte det. Det fanns också de som tyckte att en bok kan sluta i mörker.