Ljudböckerna blir bara bättre

Det är en tilltalande tanke att det kan vara en uppläsning som pågår, när någon uppenbarar sig med högtalarpropparna instoppade i öronen. Ljudboken har på några få år vunnit en allt större publik. Med sina flera miljoner lyssnare är den på väg att bli en egen konstnärlig genre. Talböcker har funnits länge. Ljudböckerna är deras kommersiella motsvarighet på kassett, cd eller i Mp3-format. Det går att ladda ner dem från internet. Deras närmaste släkting är nog radioteatern. De knyter också an till det kanske allra äldsta konstnärliga uttrycket: den muntliga berättelsen. Handelns Utredningsinstitut, som har näsa för vad som rör sig i tiden, har utsett ljudboken till Årets julklapp 2006. Alla minns vi småskolans högläsning. När fröken eller någon av kamraterna läste för långsamt, gav vi oss i väg på egna strövtåg för att ta reda på hur det skulle gå. Under läsningens gång växte handling, människor och miljöer fram för den inre synen. Det blev i hög grad en upplevelse som stimulerande fantasin eller bestämdes av vad vi själva tidigare hade varit med om. Den som läst för sina barn i samband med sänggåendet vet hur olika det kan vara beroende på författarens språkliga musikalitet. Hos vissa av dem som Olle Mattson (Briggen Tre liljor, Mickel Sjöfarare) eller Gösta Knutsson (Pelleböckerna och Nalle Lufs) hittar man tonen med en gång. När det gäller ljudböckerna är en del av dem anförtrodda skådespelare eller andra professionella uppläsare. I många framträder dock författaren själv. I bägge fallen kan föredragningen dra ner intrycket. Det sker till exempel när någon betonar sönder en bok. Lika allvarligt är det när uppläsaren inte är tillräckligt förberedd. Emellanåt kan man få intrycket att detta är röstens första möte med texten. Men när uppläsaren är förberedd och påläst, kan denne genom sin tolkning, sina betoningar och accenter och med blotta rösten som verktyg tillföra en alldeles egen dimension till det framförda. En ljudbok kan pågå mellan allt från ett par till drygt 20 timmar. Att recensera ljudböcker handlar i första hand om själva framförandet. För det mesta har böckerna redan givits en litterär analys och bedömning i ett annat sammanhang. De i den här översikten avlyssnade inspelningarna tar i första hand fasta på själva uppläsningen. De flesta håller en acceptabel eller god klass men i några fall kan man också ställa sig en smula undrande till hur pass förberedd inläsaren varit. I jämförelse med några stickprov jag gjorde för några år sedan, har dock kvaliteten ökat och blivit bättre sedan sist. Under gränsen till godkänt befinner sig dock utgåvan av den amerikanske deckarförfattaren Michael Connellys Fallet avslutat. Visserligen är uppläsaren Magnus Roosmann utrustad med en bra röst för litteratur av det här slaget. Men de hörbara andningsljuden, ryckigheten i fraseringen och vagheten i betoningarna får lyssnaren att undra hur pass preparerad den annars så hantverksskicklige skådespelaren gått till sin uppgift. Visserligen rymmer Connellys protokollstil med precisa uppgifter ett hetsigt tempo. Men nog hade man önskat sig en större kontakt med texten än vad uppläsaren visar prov på. Då lyckas Marie Richardson betydligt bättre i sin inläsning av Anna Janssons spänningsroman Silverkronan. Här är tonen i författarens beskrivande, litterära språk väl tillvaratagen, samtidigt som rollerna får en precisering genom hörbara, skilda röstlägen. Samma beröm vill man gärna ge Torsten Wahlund i dennes tolkning av Åke Edwardsons thriller Vänaste land. Också den har en egen stil men också sitt helt egna tempo som återges med all akuratess. Men särskilt väl får Rebekka Karijord sägas ha lyckats med den svenska översättningen av Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul. Denna blandning av rapportbok och dokumentärroman blir helt perfekt som ljudbok. Det finns en antydan till norskklingande vokaler hos Karijord, något som ger texten en extra exotisk dimension. Det är en mycket väl inövad röst som kommer till tals i denna utomordentliga uppläsning.Viveca Lärn är en charmfull absurdist i vår svenska litteratur. Hon läser själv sin höstbok Kvinnan som var en fyr. Alla som lyssnat till Viveca Lärn live känner till hennes förmåga att trollbinda sin publik. Åtskilligt av detta är bevarat i inspelningen, där den personliga rösten från skrivandet följt med också till hörversionen av boken. När Agneta Pleijels mästerliga höstroman Drottningens chirurg flyttats över till ljudspår är uppläsningen anförtrodd Peder Falk. Även han hör till dem som insett att inte ens den mest rutinerade skådespelare kan framföra en hel bok utan att på förhand vara införstådd med texten. Det bästa med Falk är därutöver att han låtit sitt gehör avgöra när han lyssnat på innehållet och sedan låter sin tillit till det skrivna ordet befinna sig i förgrunden. Självfallet är det så man skall göra med en författare av Pleijels kaliber.En betydligt enklare uppgift har Peder Falk i så fall haft vid sin inläsning av Raymond Khourys Den siste tempelriddaren. I denna roman i Da Vincikodens grannskap har uppläsaren haft ett särskilt gott öra för all action, som är ett av de oftast förekommande berättargreppen. Händelserik, men på ett annat plan, får Marian Keyes På sängkanten med Marian Keyes också sägas vara. Det är en bok där Rachel Molin med stark inlevelse och effektfulla pauser mycket träffsäkert fångar all den självupptagna pratighet som är författarens särmärke. En väl påläst uppläsare har skridit till verket och ger med sina tonfall framförandet en egen tolkning, vilket tvivelsutan är ett plus i sammanhanget. Även Marie Robertson är på sin mammas gata när hon läser Lauren Wiesbergs Djävulen bär Prada, som i dagarna blivit mycket uppmärksammad i filmversionen. Boken återger med stor precision vår tids hektiskt förhöjda puls och den rastlöshet som måste bli följden när allting händer samtidigt och många krav ställs på en gång och från alla håll. Marie Robertson hittar fram till den ena exakta tonträffen efter den andra i detta väldiga flöde. Hos årets Nobelpristagare i litteratur, Orhan Pamuk, och i dennes roman Snö är tempot något långsammare. Men kanske är Pale Olofsson lite väl försiktig och återhållsam med betoningar och accenter i sin uppläsning, som annars förtjänstfullt ger stor plats åt Nobelpristagaren i dennes roll som berättare. När det handlar om fackböcker är uppläsarens möjligheter att dramatisera framförandet något mera begränsade. En som dock lyckas väl med sin uppgift är Stefan Karlsén, som anförtrotts Herman Lindqvists höstbok Sveriges drottningar. Karlsén är förtrogen med texten och dess sakliga grundton. Hans föredömliga återgivning skapar ett omedelbart intresse för innehållet. En personlig tolkning kännetecknar Owe Wikströms inläsning, fattas bara annat, av sin egen Sonjas godhet med undertiteln Medkänsla i en självupptagen tid. Det är inte bara den norrländska accenten (dàtor) som skapar förtrolighet mellan författaren och dennes lyssnare. Också det som förmedlas har en individuell resonansbotten som räcker långt. En bonus är förstås Torgny Lindgrens inhopp på några ställen. Alldeles fri från föreläsarrösten är väl Wikström inte alla gånger, men det gäller även för Hans Furuhagen när denne läser Pompeji bakom ruinerna. Det betyder dock bara att man lyssnar ännu mera uppmärksamt till Furuhagens klockrena och inspirerande uppläsning. Till sist så den som får sägas vara favoriten i denna genomgång, Mikael Niemi. Två av dennes böcker, Populärmusik från Vittula (i nyutgåva) och Mannen som dog som en lax har givits ut som cd-skivor denna höst. Den förstnämnda är en inspelning från 2003 och författaren bemästrar här med grundlig inlevelse hela det väldiga och mustiga universum som Pajala förvandlats till i romanen. Om man så vill kan man naturligtvis hoppa över den groteska öppningsscenen som är en allegori på kornet över mödan hos en författare att komma åt sitt stoff. Men sedan är det humoristen Niemi för hela slanten och den är i hans fall mångsiffrig. I Mannen som dog som en lax uppträder en mera distanserad berättare. Men ändå handlar det också här om en författaruppläsning när den är som allra bäst med bokens tonfall, dess egen puls och de olika rollerna markerade. Det är svårt att tänka sig annat än att de måste ha varit så här det en gång gick till långt tillbaka i urtiden med någon som berättar och många som lyssnar. Bestämt har dagens ljudbok mycket gamla anor. I artikeln behandlade ljudböcker: Michael Connelly: Fallet avslutat (översättning: Eva Larsson), Anna Jansson: Silverkronan, Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula, Mannan som dog som en lax, Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul (översättning: Jan Stolpe), Åke Edwardson: Vänaste land, Viveca Lärn: Kvinnan som var en fyr, Agneta Pleijel: Drottningens chirurg, Marian Keyes: På sängkanten med Marian Keyes (översättning: Katarina Jansson), Herman Lindqvist: Sveriges drottningar, Raymond Khoury: Den siste tempelriddaren (översättning: Ulla Danielsson), Lauren Weisberger: Djävulen bär Prada (översättning: Katarina Jansson), Orhan Pamuk: Snö (översättning från engelska: Inger Johansson) (Samtliga ovanstående titlar NorstedtsAudio). Owe Wikström: Sonjas godhet (Natur och Kultur Audio), Hans Furuhagen: Pompeji bakom ruinerna (Natur och Kultur Audio).