Livsöde utöver det vanliga

Karin Lannby hade ett spännande liv. Så spännande att en bok om henne inte hade behövt Ingmar Bergmans namn på omslaget som draghjälp. Eller Mata Haris, för den delen.
1937 reser Luis Bunuel till Stockholm för att träffa henne: han ska värva henne att spionera på francosidan i det spanska inbördeskriget. Hon tackar ja. Vid det laget är hon 21 år och har redan hunnit med en vända i Spanien, som tolk på ett svensk-norskt fältsjukhus, samt gett ut en diktsamling och gjort karriär i socialistföreningen Clarté. I andra världskrigets Stockholm tar hennes liv fart på allvar.

När kriget kommer börjar hon arbeta för det svenska kontraspionaget. Hon tar kontakt med både tyska och sovjetiska organisationer, erbjuder sig att arbeta för dem, och blir en av försvarsstabens flitigaste uppgiftslämnare. Jan Guillou uppvaktade KGB i fem år utan att det gav något, på Lannbys tid gick det fortare.

Genom att söka i svenska, brittiska och amerikanska underrättelsearkiv har Thunberg lyckats kartlägga hennes verksamhet under krigsåren. Särskilt nära Lannbys inre liv kommer han inte, och det är väl heller inte möjligt, det som gör hans bok till fascinerande läsning är den miljö han skildrar genom henne. Andra världskrigets Stockholm var ett Nordens Casablanca, skriver Thunberg.
Flyktingar från hela Europa skvallrar på kaféerna. En av dem är Brecht, vars udda vanor väcker grannarnas misstänksamhet på Lidingö. Fotografen Christer Strömholm deltar som ung nazist i ett inbrott hos Clarté, vars medlemsregister överlämnas till Gestapo; han byter senare sida och börjar arbeta för engelsmännen. De krigförande länderna finns på plats: nyhetsbyråer och företag tjänar som täckmantel för deras propaganda och underrättelseverksamhet. En känd tysk skådespelare besöker i hemlighet sin judiska hustru här. När Ungern vill bryta med Tyskland utnyttjar man det neutrala Stockholm för att skicka trevare till de allierade. Och på stockholmspolisens säkerhetsavdelning satt överkonstapel Thorsten Söderström, som kunde ringa och förvarna de tidskrifter vars upplaga han fått order att ta i beslag: "Ja, nu är det ju snart lunchdags, så vi kommer väl inte ner förrän på eftermiddagen."

Det är konstigt att denna miljö, som närmast tigger om att bli romantiserad, inte har utnyttjats mer i romaner och film. Lannby, som kunde fyra språk och älskade internationellt uteliv, stortrivdes. Hon hann också med ett par filmroller och ett stormigt förhållande med Bergman innan hon lämnade Sverige 1949 för att aldrig mer återvända. Thunberg gör en stor affär av att Ingmar Bergman inte besökte Tyskland 1934, som han påstår i Laterna magica, utan 1936, när han var två år äldre och borde ha vetat bättre än att ryckas med i hitlerberusningen, men har annars inte mycket nytt att säga om honom.

Livsöde utöver det vanliga

Anders Thunbergs skildringen av spionen Karin Lannbys liv är fascinerande läsning om Stockholm under andra världskriget.