De författare som håller novellkonsten främst är sällsynta, någon enstaka gång i litteraturhistorien dyker det upp en Katherine Mansfield eller en Alice Munro. Att Roberto Bolaños fyra novellsamlingar utges på svenska först nu, när nästan allt annat i hans mångfacetterade författarskap fått svensk språkdräkt, väcker ens misstankar. Är Bolaño ännu en av dessa författare som behandlar sina noveller lite som skisser till romanerna, ett slags mindre ambitiöst vid-sidan-om-skrivande?
Kanske är denna novellens svaga ställning något som författaren själv funderat över, för den första novellen i samlingen tycks ämnad att avväpna läsaren. I ”Sensini” står nämligen novellformen själv i fokus. Men inte novellkonsten, nödvändigtvis, utan snarare konsten att tjäna pengar på noveller. Berättaren deltar i en novelltävling och blir fundersam när han upptäcker att vinnaren blir kultförfattaren Sensini. När han får kontakt med den mästerlige författaren får han inte det brevsamtal om litteraturen och livet som han hoppats på, utan råd om hur man med tjuvknep tar hem pengar i så många novelltävlingar som möjligt.
”Sensini” är en charmig berättelse som samtidigt som den tycks rinna ut i sanden också förmedlar känslan av att nästan ha sagt något om livet. Något som är precis utom räckhåll för läsaren. Telefonsamtal är den första av fyra planerade volymer som ska samla Bolaños alla noveller på svenska. Liksom ”Sensini” ger de andra novellerna i samlingen intrycket av att gömma en sanning, en sensmoral, kanske just bortom novellens slut. Boken är fylld av levnadsöden i snabb sammanfattning, rastlösa rörelser över globen som i ”Anne Moores liv” eller genom litteraturen som i ”Enrique Martín”.
De av novellerna som rotar i litteraturens gåta engagerar mer än de som rör sig kring livets. Kanske för att det helt enkelt är samma sak men med ett extra lager. Hos Bolaño är livet och berättandet om det sammantvinnade. ”En poet uthärdar allt. Vilket är detsamma som att säga att en människa uthärdar allt”, som han inleder ”Enrique Martín”.
Även om Bolaños noveller rimligtvis inte bara är skrivna för prispengarna så har de överlag en lättvindig ton som gör att de främst passar de redan Bolaño-frälsta. Men de är å andra sidan många.