Livet universum och allting

Populärvetenskap på svenska om elementarpartikelfysik, relativitetsteori och kosmologi ser man inte ofta i tryckt form. Men nu har Ulf Danielsson hört av sig med en andra bok; den förra blev en stor framgång för fem år sedan. Det kan tyckas vara ett långt tidsgap mellan två böcker, men är man professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet hinner man svårligen med mer. Tyngdpunkten låg förra gången vid biografier av kända fysiker genom tiderna men även författarens specialitet strängteori fick en hel del utrymme.

Sedan 2003 har det faktiskt gjorts framsteg på detta exklusiva forskningsområde, ett område där man fortfarande letar efter möjligheter att experimentellt påvisa någon enda av de observationer som förutsägs. Kanske kan under nästa år de första svaren komma från LHC, den nya acceleratorn vid CERN, det europeiska partikelfysiklaboratoriet i Genève.
Inte bara strängteoretikerna hoppas på nya rön; även inom den så kallade standardmodellen för elementarpartiklar finns det fortfarande förutsägelser som inte bekräftats experimentellt.

I en radiointervju berättade författaren nyligen om två andra vägar för strängteorin att utvecklas mot möjligheter till bekräftelse. Den första skulle vara en utveckling av själva teorin, den andra kunde vara framsteg inom kosmologin.
Efter beskrivningen av nuläget inom forskningen på de områden som boken mest rör sig kring kommer fascinerande utblickar mot människans möjligheter till rymdresor. Då får författaren chansen att ställa Harry Martinsons Aniara, med den misslyckade resan, mot något mera realistiska framtidsutsikter. Efter att först ha gjort återbesök på månen skulle vi kanske ändå försöka med en resa till Mars och sedan vidare. Något förvånande är det att författaren anser att vår nyfikenhet och äventyrslusta skulle motivera de enorma kostnader sådana resor skulle innebära.

Ulf Danielsson tar ofta sin utgångspunkt i den historiska utvecklingen av hur man tolkat det man ser endera i naturliga förlopp eller i de händelser som kan bli resultat av ett forskningsexperiment. Speciellt intressanta blir de historiska berättelserna när det gäller astronomiska iakttagelser, som till exempel inom astrologin gett upphov till allehanda spekulationer om hur våra jordeliv påverkas av planeters och stjärnors rörelse. Mycket tidigt i sin bok tar författaren klart avstånd från sådana spekulationer och hävdar i stället sin övertygelse att vi förgäves spanar efter konstruerade samband: "Inte ens naturen vet vad som kommer att hända och några dolda förtecken står därför ej att finna."

Just diskussionen om naturvetenskapens viktiga roll som informatör om hur naturen, inklusive människan, fungerar ges stor plats i den nya boken, som fått namnet Den bästa av världar. Skapelse, slump, apokalyps, död. Visst låter det pretentiöst, men märkligt nog hinner författaren åtminstone något beröra alla dessa aspekter inom bokens 252 sidor.
"Skapelse" handlar naturligtvis om Big Bang och vad som hände just innan.
Ja, nu är det så ställt att Big Bang inte längre anses vara allra första början. Det som hände var att universums "embryo", kanske en punkt, utvidgades mycket kraftigt och mycket hastigt i en process som fått namnet inflation: "ursmällen svarar mot det ögonblick då inflationen avslutats."

"Slump" finns det gott om i kvantmekaniken men också i viss mening inom evolutionen, den biologiska utvecklingen här på jorden, liksom inom hela universums historia. Att det just ser ut som hos oss är inte givet av några bestämda "begynnelsevillkor" - det kunde ha gått på något annat sätt och ett annat universum kunde ha blivit följden. Kanske finns det till och med parallella universa, vid sidan av vårt eget, som alltså råkar vara så beskaffat att det kan finnas liv på vår planet.
"Apokalyps, död." De två sista orden i bokens undertitel får väl anses syfta på vår planets undergång, i sinom tid. I kapitlet Melancolia berättas om de fem hittills inträffade katastroferna, förorsakade av naturfenomen, typ vulkanutbrott, jordbävningar och nedfall av asteroider och andra himlakroppar. Den sjätte kanske vi själva kan komma att bidra till genom vårt sätt att hantera jordens resurser.

"Kommer vi att hinna få stopp på utsläppen i tid? Ingen vet." Så sammanfattar författaren sina tankar om detta problem. Den allra säkraste katastrofprognosen har dock att göra med solens utveckling mot en het jättestjärna.
@3a Text ui:Förutom den populärvetenskapliga insats som Ulf Danielsson gör med sin nya bok bjuder han också in sina läsare till en diskussion om fysikens och andra naturvetenskapers bidrag till vår förståelse av oss själva och naturen omkring oss. Här finns ju på marknaden en hel del konkurrens. Det gäller inte bara vår egen existens på jorden och hur livets utveckling sett ut sedan starten, det vi brukar kalla evolutionen. Det gäller också universums existens och dess historia. Ett mycket sympatiskt drag i framställningen är den personliga aspekten.

Vi får tydligt veta hur författaren tänker i dessa frågor och att han inte kommer att dagtinga med sin uppfattning. Tvärtom är han beredd att försvara sina och andra naturvetares forskningsresultat mot olika typer av alternativa förklaringsmodeller, speciellt sådana som bygger på dogmer av olika slag.
Utan förbehåll kan man rekommendera Den bästa av världar, Ulf Danielssons opus 2, som källa till vederhäftig information. Boken är både mycket läsbar och oerhört läsvärd. Dessutom är den mycket tankeväckande även inom andra områden än det rent naturvetenskapliga!

Livet universum och allting

Fysikprofessorn Ulf Danielsson har skrivit en populärvetenskaplig skildring om universums skapelse och död. Ett synnerligen imponerande verk, skriver Gunnar Tibell.