Kalla oss galna, men vi tror på Sveriges ungdomar. Så lyder sloganen i McDonalds senaste reklamkampanj. Med tanke på att avsändaren är ett företag som för bara något år sedan tvingade ungdomar att jobba gratis skulle kampanjen kunna orsaka en folkstorm, men reaktionerna lyser med sin frånvaro.
Kanske beror tystnaden på att många tycker sig ha observerat att den unga generationen är bortskämd och självupptagen. Men stämmer det verkligen? Är den unga generationen narcissistisk och hur har den i så fall blivit det? Den frågan försöker Ana Udovic besvara i boken ”Generation ego”.
Udovic intervjuar psykologer, sociologer, vuxna som har daglig kontakt med ungdomar, samt ungdomar själva, och fram träder en bild av ett samhälle fullt av otrygghet och ängslan inför framtiden. Ett samhälle där livet är en tävling och där det är logiskt att hävda sig själv om man vill hamna på vinnarsidan.
Om ungdomarna är narcissistiska är det enligt Udovic inte deras fel, utan skulden ligger hos oss som uppfostrat dem. Vi har i vår välvilliga strävan att ge dem god självkänsla fått dem att utveckla en uppblåst självbild. Detta har, i kombination med en skola som lider av kunskapserosion, gjort ungdomarna illa rustade att klara besvikelser och motgångar.
Udovic har gjort ett gediget efterforskningsarbete och ger en lägesbeskrivning som engagerar mig. När hon beskriver hur politikerna tryckt in entreprenörskap i läroplanen och den förvirring det skapat hos lärarna tappar jag hakan. Jag häpnar över att ideologisk indoktrinering kan passera utan någon större uppmärksamhet i ett samhälle som kallar sig självt demokratiskt.
En annan sak som jag finner slående är alla paradoxer som ungdomarna utsätts för. De går i en skola som ser dem som passiva kunder samtidigt som den lär dem att de måste vara aktiva entreprenörer för att klara sig i livet. Om de tvingas vara både passiva och aktiva samtidigt är det inte konstigt att de blir ängsliga.
Det är bara en av många paradoxer som skymtar fram i Udovics text. Paradoxer som alla tycks vara en konsekvens av att de unga indoktrineras i en ideologiskt grundad tro på den fria viljan samtidigt som de får möta en värld där endast de få vinnarnas vilja är fri.
Men Udovic uppehåller sig inte vid paradoxerna, utan söker psykologiska förklaringar till varför ungdomen blivit som den blivit. Det är synd, för boken hade haft mycket mer sprängkraft om Udovic vågat flytta fokus från psykologin och i stället riktat blicken mot problemets kärna som stavas ideologi.