Litteraturhistoria en masse

Att ligga vid universitetet, hette det förr i tiden, och många studenter låg säkert rent bokstavligen utsträckta på sin säng och läste. Det gällde inte minst litteraturhistoriker med många romaner på sin kurslista. Dagens studenter förväntas vara mer alerta, och tur är det för nu föreligger ett par terminers textmassa i en enda volym vilken knappast kan läsas annat än sittande, helst vid ett bord. Den omfattar nämligen inte mindre än 1 476 stora, tättryckta, dubbelspaltiga sidor nästan utan marginaler och väger flera kilo. Texter från Sapfo till Strindberg heter den och är av stort intresse även för en vidare publik.

Den nya antologin ersätter i första hand den av Lennart Breitholtz redigerade serien Litteraturens klassiker som med början 1961 utkom i cirka tjugo delar av vilka flertalet alltjämt kan köpas i pocketformat för en billig penning. Ett dussin av dessa små volymer motsvarar prismässigt den nya, vars officiella bokhandelspris uppgår till 1 200 kronor men kan fås för ungefär hälften via nätet. Det är således varken bekvämlighet eller pris som talar för denna bibliofilt sett monstruösa lunta. Den har sin styrka i urvalet och översättningarna som ofta är pinfärska.
Huvuddelen består som sig bör av kanoniska texter som Homeros, Vergilius och Dante och urvalen från dessa tre bjuds alla i Ingvar Björkesons utmärkta moderna tolkning, liksom utdragen ur de homeriska hymnerna, Hesiodos och Apollonios Rhodios. En nyhet som framhävs i Efterskriften är inkluderandet av diverse sakprosatexter, bl.a. historieskrivarna Thukydides och Livius och filosoferna Plotinos och Marcus Aurelius. Denna bredd svarar mot den vidgning av litteraturbegreppet som är på gång på många håll.

En annan programmatisk breddning gäller de kvinnliga författarna vilka är så rikt representerade som gärna är möjligt för äldre tiders mansdominerade kulturer. Hur många känner till den högadliga Elisabeth Montagu (1720-1800) som representeras med ett kort avsnitt ur en essä om Shakespeare och det förromantiska geniet, eller prästdottern Anna Letitia Barbauld (1743-1825), här presenterad som kollega till Ann Radcliffe i den gotiska skräckgenren, annars även pionjär som barnboksförfattare?
Trots det voluminösa omfånget bjuder Texter inte enbart goda nyheter utan även brister och begränsningar - säkert ofrånkomliga om boken inte ska rämna av sin egen tyngd. Mest kännbar är den totala frånvaron av dramatik. Av t ex Aischylos och Sofokles får vi bara några körsånger, av Shakespeare en handfull sonetter. Geografiskt håller sig antologin inom Europa och tidsmässigt dras gränsen år 1900, ibland rakt igenom ett författarskap, som i fallet Strindberg. Romaner är naturligtvis för tjocka för att komma med och ersätts med noveller och enstaka utdrag ur större berättande verk. Av särskilt intresse för litteraturvetare är de många texterna i poetik från Aristoteles och framåt.

Till de nöjsamma utvikningarna hör det stoff till jämförande lyriköversättning som Sapfo och Goethe står för. Hennes välkända Gudars like återges i tio olika svenska versioner och hans berömda Vandrarens aftonvisa i inte mindre än tolv! Den sista, signerad Augustin Mannerheim och daterad 2006, är dock både rimlös och prosaisk i tonen.
Det finns mycket att glädja sig åt i denna antologi. Huruvida den kommer till användning som kursbok är en fråga för sig och beror i viss mån på vad det blir av den "kommentardel" på nätet som redaktörerna ställer i utsikt. En ny handbok i allmän och svensk litteraturhistoria anpassad efter dagens avkortade studietid saknas sedan länge.
För vanliga litteraturälskare - på sikt den viktigaste läsarkategorin - är det bara att tacksamt ta emot den rikedom som Texter bjuder, låt vara med en suck över tyngden.

Litteraturhistoria en masse

Sin styrka har den nya litteraturantologin främst i sitt pinfärska urval, skriver Staffan Bergsten.