Litterär kanon som ger mersmak

En ny bokStaffan Bergsten (red): Berömda svenska böcker. (Bokförlaget DN, cirkapris inb 290 kr)Uppslagsboken Berömda svens­ka böcker utkom första gången 1972. Sedan dess har volymen blivit en klassiker för alla litteraturintresserade. Inte minst var verket länge ett omistligt hjälpmedel för alla litteraturstudenter. Berömda svenska böcker gav en knappast försumbar, hjälpande hand åt närminnet i samband med den avslutande muntliga tvåbetygstentamen som förr i världen ingick i universitetsstudierna i litteraturvetenskap.Nu, 32 år senare, kommer denna handbok ut i en ny utgåva. Den i Västerås bosatte uppsa­liensaren Staffan Bergsten har tagit upp Magnus von Platens fallna mantel från förra gången. Stommen med det knappt halva tusentaletreferat av handlingen i en räcka prosaverk kvarstår. Men även om skillnaderna inte är så stora att man kan tala om en helt ny bok, har det ändå hänt en hel del sedan sist.Givetvis är det ogörligt att föränd­ringar i litteratursyn och smakkriterier inte sätter sina spår i en översikt av det här slaget.I utgåvan från 1972 skriver Magnus von Platen i sitt förord om hur den vid det laget ännu inte helt rumsrena genren kriminalromaner uteslutits.Och motiveringen får sägas vara av det elegantare slaget när den talar om en "litteratur som har sin förtjänst i upplösningen och överraskningspoängen".Mer av kvinnorLite av samma anda får man väl förmoda hade styrt, när varken barn- och ungdoms­litteraturen eller populärlitteraturen över huvud taget omnämndes. Sannolikt en eftergift till tidens politiska litterära orientering var däremot att boken inleddes med Gunnar Adolfssons Född i våra dalar och att även P C Jersilds på sin tid mycket uppmärksammade Vi ses i Song My fanns med i urvalet.När Staffan Bergsten kommer till tals i förordet till den i dag utgivna, nya uppslagsboken märks från första stund de senaste årens diskussion om en litterär kanon.Det betyder att barn- och ungdomsböckerna den här gången fått sin rättmätiga plats. Men också att böcker skrivna av kvinnor lyfts fram i en helt annan utsträckning än tidigare.Lyriken en nyhetLite vacklande är Bergsten när det gäller underhållningslitteraturen. Om Marianne Fredriksson och Henning Mankell sägs dock rakt ut att de kommit med "under medvetet åsidosättande av kvalitetskravet". Ulf Lundells Jackhar med tvekan valts ut, medan däremot Sigge Stark lämnats därhän. Det får sägas vara en betryggande hållning, även om den inte är helt riskfri i dessa dagar när nöjesetablissemanget gör den ena inbrytningen efter den andra på kulturens domäner.Den verkliga nyheten i Bergstens litterära kanon är dock att lyriken finns med. Det kan tyckas vara en omöjlig uppgift att referera innehållet i t ex Ekelöfs Sent på jorden, Lindegrens Mannen utan väg eller Tranströmers Östersjöar. Redaktionen har dock löst problemet på elegantast möjliga sätt. I stället för rena referat handlar det om en presentation och en analys på konkretast tänkbara nivå. Och medverkande skribenter, däribland redaktören Bergsten själv, skiljs från sina uppgifter med den äran.Ingen snuttifieringDet inte minst sympatiska med den nya utgåvan av Berömda svenska böcker är dock längden på de 470 artiklarna. Ingen snuttifiering eller Metro-influensa här inte! Och så måste det naturligtvis bli, om det skall varameningsfullt att sammanfatta innehållet i en hel bok. Att de finlandssvenska författarna fått vara kvar i ungefär samma utsträckning som tidigare hedrar likaså utgivarna.Att de unga läsarna nu får sitt lystmäte innebär att Astrid Lindgren ges ett fylligt utrymme. Vänner av Alfons Åberg har också anledning att bli på gott humör. Och att Gösta Knutssons Pelleböcker sammanfattas i en enda lång artikel är helt i sin ordning. Där­emot har det uppenbarligen satt myror i huvudet på ansvarig referent, Karl G Fredriksson, hur det kom sig att Maj, Muff och Murre blev till. Eller vilka händelser som föregick när Pelle och Maja satte bo i källargluggen vid Åsgränd. Men kanske dagens barn, som sett Big Brother på tv, inte behöver någon vägledning härvidlag.Självfallet går det alltid att diskutera urvalet författare och böcker i en översikt av det här slaget. Att några måste bort när andra tillkommer är förstås ogörligt. Så hör t ex Artur Lundkvist, Jan Myrdal, Sven Rosendahl, Birgitta Stenberg, Fritz Thorén och Albert Viksten till dem som fått stryka på foten. I stället finns där både Edith Södergran, Kerstin Thorvall, Jan Victor(!) och Sonja Åkesson. Men också bl a Rudbecks Atlantica, Stiernhielms Herkules och Snoilskys Sve­ns­ka bilder. Och ett fylligt urval Swedenborg.Var är Aspenström?Lite svårt att smälta är dock att flera av de senaste decenniernas tongivande författare helt saknas, däribland Lars Arde­lius, Theodor Kallifatides och Ernst Brunner. Och vart har Werner Aspenström tagit vägen? En självklar bok borde dessutom ha varit Sven Lind­qvists Hemmaresan. Och från dagens litteratur ett par av de absolut främsta författarna: Björn Ranelid och Agneta Pleijel.Där hjälper det inte att, som boken gör, hänvisa till att man satt streck vid 1990. Flera senare utkomna böcker har tagits med. Vill man dessutom peka på en rejäl blunder finns den i samband med Ingemar Hedenius. Här har både titeln Tro och vetande och dess utgivningsår 1949 fallit bort tillsammans med signaturen efteråt.Gediget och värdefulltSom helhet är det dock frågan om en gediget utformad och värdefull bok, som man önskar stor spridning.Ett plus även för illustrationerna med bokomslagen! Visserligen kan ett innehållsreferat, hur bra det än är utformat, aldrig göra en bok full rättvisa. Men om den här vägledningen hjälper hugade läsare att vidga sina referensramar bara en aning eller väcker en smula intresse för nya strövtåg på egen hand i litteraturens rika värld fyller den sin uppgift många gånger om.