Lina Jonn kvinna och pionjär
Ett stort antal värdefulla dokumentära bilder av svenskt liv i fest och vardag efterlämnade den aktade och kunniga fotografen Lina Jonn, när hon avled 35 år gammal. Lina Jonn hade en utmärkt blick för det enkla och estetiska, skriver Agneta Lilja.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fotografyrket hade hon troligen lärt sig i Paris och sitt första arbete med "ett fotografiskt etablissement", hade hon i Helsingborg tillsammans med den finländske fotografen Per Alexis Brandt. Sin egen ateljé, som hon öppnade 1891 på Bantorget 6 i Lund, kallade hon Första Klassens Fotografisk Atelier. Den skulle ganska snart bli en stor framgång med inflytelserika kunder från det borgerliga och akademiska Lund.
Bildningslängtan
Författaren, Olof G Tandberg, som är sonson till Lina Jonn, kan närgånget följa hennes liv, inte bara genom fotografierna, utan också genom bevarade dagböcker och korrespondens med familjemedlemmarna. Som sextonåring inledde Lina sitt yrkesliv med att arbeta som guvernant hos godsägare Appelberg på Klinta gård utanför Höör.
Men Lina hade högre ambitioner och längtade efter bildning. Efter några månaders studier i tyska och franska i Lund lämnade hon därför år 1879 Sverige för att studera i Neuchâtel i Schweiz. Hon visade sig ha såväl håg för att läsa som lätt för att lära sig språk. Efter studierna reste hon vidare. År 1880 arbetade hon som musik-, språk- och teckningslärare i England. Hon drömde dock om att komma vidare, men var också smärtsamt medveten om att universitetsstudier inte var att tänka på — hon var ju kvinna och därmed ställd utanför den högre utbildningen som endast var öppen för män.
Studerade måleri
Efter att åter ha arbetat som guvernant ville Lina utbilda sig till gymnastiklärare. Om detta yrkesval skriver hon i ett brev: "Lägg i en vågskål en mager, klen, utarbetad skollärarinna hvars ansigtsuttryck o pregel för öfvrigt visar att hon inte älskar sitt yrke, utan arbetar för att förtjena sitt bröd. Lägg i andra vågskålen en frisk, praktisk bastant gymnastiklärarinna som älskar sitt arbete o blir starkare o bastantare ju mera hon arbetar". Hennes planer gick emellertid om intet, sedan det konstaterats att hon hade en fysisk defekt; en sned rygg. Lina fick därför ge upp sina planer och i stället reste hon till Schweiz för att studera måleri. Hennes plan var att sedan återvända till Lund för att bli privatlärare i språk och måleri. I stället kom hon att bli fotograf.
Fotograferingstekniken uppfanns vid 1830-talets slut av Louis Daguerre, som år 1837 lyckades åstadkomma hållbara ljusbilder. Hans metod var otymplig och tungrodd, men utvecklades snabbt under de följande årtiondena. Redan på 1880-talet var t ex blixtfotografering verklighet. Samtidigt blev porträttfotografi populärt inom borgerligheten. Fotografialbum blev viktiga statussymboler i de borgerliga salongerna, ett slags troféer att visa upp för släkt, vänner och bekanta. Det blev också mode bland borgare att byta porträttfotografier med varandra, ungefär på samma sätt som att byta visitkort. Detta intresse för porträtt ledde naturligtvis till att Linas företag fick många uppdrag. Vid flera tillfällen erhöll hon också priser för sina välgjorda fotografier.
Under en rekreationsresa till Norge med systern Erika 1893 mötte Lina sin blivande make, Gudbrand Ole Tandberg. Han var 16 år äldre än Lina och hans allvar, beläsenhet och idealitet gjorde honom snabbt till en hjälte i hennes ögon. Av olika skäl, bl a Gudmunds ekonomiska bekymmer, blev parets bröllop uppskjutet och ägde rum först 1895. Året därpå födde Lina sonen John. Knappt två månader senare dog hon av hjärtsvikt.
Gripande historia
Att Linas oväntade och tidiga frånfälle orsakade stor sorg framgår inte minst av ett brev skrivet av hennes barnflicka Inga Eriksson. Hon skriver bl a att "Jag kan icke berätta något om denna sorgliga historia i qväll, ty jag är så ledsen och upprörd". Hon meddelar också att "Lille Gutten är duktig" och att "Tandberg är alldeles öfvergifven stackars man". Fyra dagar efter Linas död anlände systern Maria till Norge. Hon såg till att John togs omhand och uppfostrades av sina mostrar i Lund. Han hade sedan mest formell kontakt med sin far i Norge fram till dennes död 1908. Linas ateljé i Lund övertogs av Maria. Firman drevs senare fram till år 1936 av Valborg Bagge.
Tandbergs redogörelse för Lina Jonns korta liv är en gripande historia, berättad med ett slags utsökt enkelhet. Illustrationerna, som ackompanjerar texterna, visar bredden i Jonns fotografiska kunnighet. De föreställer såväl porträtt av kung Oscar II som av tvätterskor, såväl stadsbilder som bilder av borgerskapet, dess barn och hundar. Det absolut bästa porträttet är det som pryder bokens omslag. Det föreställer tvätterskan Hanna Nils Mårtensson från Stora Råby, en stark och trygg kvinna som utstrålar ett lugn och en stolthet som är föredömlig för andra kvinnor. Den är samtidigt ett exempel på Lina Jonns utmärkta blick för det enkla och estetiska.
Agneta Lilja