På senare tid har det fullkomligt exploderat av olika kollektiva samarbeten bland de svenska ungdomsboksförfattarna, till exempel mellan Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (Engelforstrilogin), Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck (”Vi måste sluta ses på det här sättet”) eller varför inte Katarina Kieri och Per Nilsson (”I det här trädet”) eller som nu senast med kapitelboksduon Anna Ehn och Mia Öström (”Stjärnklart, Sally!”) för att nämna några.
Nu är det dags för ytterligare en ny konstellation, ett samarbete mellan författarna Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg som resulterat i ungdomsboken ”8 saker du aldrig skulle våga”.
Berättarkonceptet är välkänt: ett manifest och fyra mycket olika tonårstjejer som svär att till varje pris lyckas övervinna sina egna demoner och anta mer eller mindre galna utmaningar, utmaningar som på många sätt speglar vår tid och de problem som många tonåringar lever och brottas med. Till exempel faran med nätpedofiler, att exponera sig själv, att leva ut sin heterosexualitet, homosexualitet och sin kärlekstörst, liksom sin önskan om att vara sig själv sann.
Men också omgivningens förväntningar och förtryck finns där i form av föräldrar, klasskamrater och inte minst det motsatta könet som spär på bilden av hur man bör vara för att passa in. Speciellt som tjej. Att inte sticka ut. Inte ta för mycket plats. Att inte vara avvikande utan bara vara sådär lagomt lagom. Gå på led som alla andra.
Men om vi tänker efter så är egentligen inte en enda människa som alla andra. Alla är vi unika, tycks de båda författarna vilja säga. Gott så – låt oss alla vara just de vi vill vara. Trots pikar och elaka gliringar, trots omgivningens försök att få oss in i fållan: den stereotypa könshämmande fållan.
På så vis är ”8 saker du aldrig skulle våga” en på många sätt ”uppbygglig” bok. Den hjälper förhoppningsvis till att stärka just den här känslan av att rakryggat stå upp för sig själv – och väninnan – även när förtryckardrevet går.
Att boken sedan emellanåt tenderar att bli av det väl lättsmälta och ibland även förutsägbara slaget kan jag trots allt ha överseende med – för en sådan här bok behövs. Tyvärr.