Levande porträtt av härjat Serbien

Omslaget till Åsne Seierstads nya bok, Med ryggen mot världen, säger egentligen mycket om innehållet. Det visar en svårbegriplig, delvis trasig pappersridå och bakom den ett delvis dolt ansikte. Ansiktet tillhör den förre presidenten Slobodan Milosevic. För även om boken består av en serie porträtt av serber med olika bakgrund spelar Milosevic ändå huvudrollen.Åsne Seierstads arbetsmetod är numera välkänd efter hennes böcker om bokhandlaren i Kabul och krigsskildringen från Irak. Hon är som en kamera, hon avstår från egna reflektioner, hon analyserar inte, hon registrerar.Vän med allaAtt resultatet ändå är intressant beror inte minst på hennes journalistiska sätt att beskriva det hon upplever. Boken om serberna bygger på hennes otroliga förmåga att lyckas bli vän med alla oavsett politiska uppfattningar. Också de som uppenbarligen står långt från hennes egna övertygelser vill gärna umgås med den norska författarinnan och tar med henne på de intressantaste turnéer och fester av alla de slag. Hon får träffa alla möjliga människor, både sådana som står Milosevic nära och sådana som har bekämpat honom i hela sitt liv och allt däremellan.Dessa fjorton intervjupersoner har det gemensamt att de alla har påverkats mer eller mindre av Milosevic. De som stod honom nära under hans makts dagar råkar sedan illa ut när han avsätts och vice versa. Åsne Seierstad intervjuar bland annat en borgmästare som så gott det gick försökte bekämpa Milosevic. Efter "revolutionen" den 5 oktober 2000 gjorde han politisk kometkarriär och blev till och med en tid premiärminister efter den mördade Zoran Djindjic. Men han fick snart avgå. Det är ett livs­öde i ett nötskal.Motsvarande karriär fast åt andra hållet gjorde en synnerligen framgångsrik regissör, som stod Milosevics fru nära. Den karriären tog ett hastigt slut när Milosevic inte längre hade något att säga till om. Men ju längre från makten desto mindre betydelsehade förstås Milosevics öde för de intervjuade. Ute på landsbygden blev skillnaden inte så stor och inte heller i flyktinglägret.Pessimistisk bild av SerbienBoken består delvis av äldre material från en bok som kom ut år 2000 men som inte publicerades i Sverige. Åsne Seierstad har sedan återvänt till samma personer dels under "revolutionen" 2000 , dels våren 2004. Vi får alltså läsa om hur samma människor påverkas under det dramatiska skeendet från det att Milosevic stod på höjden av sin makt till "revolutionen" då han avsattes och vad som hände sedan efter mordet på premiärminister Zoran Djindjic.Genomgående är den pessimistiska bilden av Serbien i dag. Industrin klarar sig inte. Flera intervjupersoner anser att Serbien är ett sjukt land. "Vi lever i en mytomani för att slippa se den bedrövliga samtiden", säger en. Ordet "jugono­stalgisk" verkar vara en korrekt beskrivning av stämningen även hos personer som inte alls gillade Milosevic. Det var bättre förr när det var ordning och reda, tycker många.Nationalism och populismFör åtskilliga som kämpade mot Milosevic har livet blivit tomt när kampen är slut och målet uppnått. Samtiden tycks inte erbjuda några möjligheter och många unga vill flytta utomlands. Kritiken mot väst är stark, också bland demokrater. Resultatet av västs sanktioner har bara blivit att folket förlorar och smugglarna blir rika. Den svarta ekonomin blomstrar, påpekar flera intervjuade.Lättläst och levandeNär samtiden är så usel blommar i stället hjältemyterna. När det inte finns några samtida hjältar går man tillbaka i historien. Och då duger även nederlagen, som den klassiska striden med turkarna vid Trastfältet på 1300-talet, ett slag som serberna alltså förlorade. Serberna ser sig som offer, särskilt för väst. Man anser sig vara bättre än andra och faller lätt för nationalistiska ideologier och populistiska politiker, enligt flera av Åsne Seierstads intervjupersoner.Med ryggen mot världen är en mycket lättläst bok om ett land i stora svårigheter. Metoden att intervjua samma personer vid tre olika tillfällen fungerar mycket bra. Åsne Seierstads förmåga att komma sina intervjupersoner nära gör att porträtten blir levande. Men sammantaget blir bilden av Serbien i dag mycket dyster. Stämmer den kommer det att dröja länge innan Serbien kan inlemmas i den europeiska gemenskapen.