En diktsamling av Lettlands främste nu levande poet Knuts Skujenieks i tolkning av vår främste expert på och översättare av lettisk lyrik Juris Kronbergs – det låter lovande.
Och de positiva förväntningarna infrias, samtidigt som man känner sig konfunderad. Här ett exempel: ”gräshopporna de gräshopporna / de tar all styrka från min hand / och förvandlar hela livet / till en enda sävlig brand.”
Till att börja med kan vi konstatera att den citerade strofen verkligen är en strof i gammal mening, det vill säga med fast metriskt uppbyggd: Fyra fyrtaktiga rader av vilka raderna två och fyra rimmar. Denna struktur ligger nära den gamla fryrradiga folkvisestrofen. Annars håller sig poeten huvudsakligen till fri vers utan rim.
Men det beror inte på oförmåga. Skujenieks har översatt den svenska verskonstens mästare Gustaf Fröding till lettiska.
Och innehållet i den just citerade strofen, vad ska man säga om det? Är det verkliga gräshoppor som Skujenieks råkat ut för? Knappast. Det rör sig snarare om ättlingar till Bibelns gräshoppor, de som enligt 2 Mosebok invaderade Egypten och åt upp allt växande – i detta fall de sovjetiska plågoandar som skickade poeten i flerårig fångenskap långt bort i Sibirien.
Diktsamlingen igenom hittar man exempel på naturskildringar som låter ana ett krypterat politiskt innehåll.
Dikter av mer centrallyriskt innehåll dominerar ändå. En svit på sex ”psalmer” börjar så här: ”Jag ropar på dig jag åkallar dig / men du svarar inte!”
Den fjärde ”psalmen” läser man enklast som en objektiv naturbild riktad till samma gudom som i den första: ”på morgonen klär du träden i / silver och på kvällen i guld / du låter havet skämmas och lär /tranan din sång”.
Men svitens slutord gör en osäker: ”ödet stryker en kylig hand / över våra läppar / och det är sanningen / amen”.
Mera entydig är den dikt som handlar om ”vinets vilddjur” som kommer poeten att se ”tvenne solar i den enda” och ”hela guds tillvaro må / utgrundas likt midsommarnatten.”
Stjärnor är ett återkommande tema, så vitt man kan förstå utan politiska undertoner.
I en dikt får stjärnan frågorna ”var har du sovit hela dagen lång? / vad är du rädd för stjärna?”
Årstiderna och dygnets olika stunder är frekventa ämnen, liksom fåglar. Tonen blir då enkel och rak och man glömmer alla tankar på politisk undermening.
Knuts Skujenieks är helt enkelt en stor och mångsidig poet som fängslar läsaren även i översättning.